Aftonbladet – 24 juli 1863, sida 3

trädets stam göra ett djerft språng ned på den lägre liggande vägen. Med van hand höll han sin kappa emot det rasande djuret, som genast vände sig mot detta nya foremäl. I samma ögonblick som han ursinnigt stötte hornen deri, invecklade Pablo hela hans hufvud i den vida kappan och lyckades att med stor skicklighet snärja honom deri. Medan tjuren arbetade för att komma lös, upplyfte Pablo med blixtens hastighet den medvetslösa Clemencia öfver häcken, der herden emottog henne i sina starka armar och nedlade henne på gräset. På samma sätt gjorde han med bar: nen, och lyckades slutligen sjelf med tjenarens tillhjelp att oskadad komma på andra sidan. Pablo!X utropade Clemencia, som genast återfått sansningen, så lort hon var ur farans omedelbara närhet. eTyst!t hviskade han henne i örat. Faran var ej ännu förbi. En djup tystnad följde, endast afbruten af stampningar och bölande af tjuren, som på andra sidan om häcken, under sina försök att befria sig från den ovälkomna hufvudbonaden, alitmera insnärjde sig deri. Lyckadea han emellertid att lösgöra sig, så kunde han ännu genom en längre fram befiatlig öppning på häcken, komma in på fria fältet, der de nu befunno sig. Men snart hördes ett klingande enformigt ljud, som hastigt rärmade sig. Vi äro räddade! hviskade Pablo till Clemencia. Det var klockorna på de tama kreaturen, som, hopsamlade af herdarne, drefvas till stället, för att möta cch instänga tjuren. På alla sidor omgifven at sina fredliga likar, lugnade sig tjuren, och lät efter några ögonblick fånga och binda sig feamt hemfördes, tröligen för att dyrt betala sitt frihetsbegär. !