då han satte spiran i henues hand, göra sina undersåter lyckliga, dygdiga och gudfruktiga. På detta sätt prydde hon sin panna med en krona, vida dyrbare än den hon ärft, och hennes namn stod outplånligt i hennes undersåters hjertan, som välsignade det, samt på historiens blad, der kommande slägter beundrat det; ty en god regent är för folken en Guds välgerning liksom en ond konuog är ett straff. Denna drottnin ansåg det vera sin pligt att genom eget efterdöme uppmuntra andra till dygd och goda gerningar, Hon besökte sjelf hospitaler och sjukhus, för att vaka öfver de olyckliges vård, bekostade af egna medel stora företag till förnån för landet, hvilka sysselsatte mycket folk, som eljest skulle saknat sitt bröd, Hon vördade presterna, men glömde aldrig att förmana biskoparne och säga dem att de borde vara de heligaste och renaste män på jorden. Sålunda vördades hon af folket såsom en moder och tlibads som en engel. En gång utfästade drottningen en stor beöning för den, som under det förflutna året utfört det största och nyttigaste harmhertigretsverk, i den tanka att derigenom väcka ch underhälla folkets hjelpsamhetsanda. Drottningen satt sjelf som domarinna på ronen, och folket hade församlat sig rundt mkring. Då framträdde en man och sade it ban i sin födelsestad låta uppbygga ett jukhus för de fattiga. Drottningens hjerta ippfylldes af glädje vid denna underrättelse, ch hon frågade honom om byggnaden ckså var färdig. Ja, svarade han, det -las blott att öfver porten inhugga en ius xription med grundläggarens nama. Drottingen tackade honom, men sade att hon örst. borde höra de öfriga, innan priset unde utdelas. Då framträdde en annan