På ängen; det är långt dit. Men gå. med Gud, min dotter, om det gör dig nå. got nöje.s I porlen mötte de don Martin, som, ut slyrd i sin stora kappa och bredskyggiga hatt, återvände från en promenad. Då han såg de båda flickorna i Clemencias säll. skap, frågade han, efter den vanliga helsningen: . Hvart skall du gå med en sådan svit, Regina angelorum? tUt på ängen, selior.4 Det är rätt, nyttigt för benen och uppfriskande fär själen. stag skulle gerna följa med dig, om det ej vore så långt. Jag har ingen annan råd än alt låta spänna ör vagnen och möta dig sedan. Men, tillade han, hvad är det du bär i famnen, Mariquilla? Det är en liten hund, sade Clemencia. En hundvalp, som är så litenX, upplyste. flickan iifligt; men hans mumma är stor. eT lilla skelkhals4, ende don Martin, du är som syrsan, hvilken ej syns på två steg, men höres på hundra. Det är varmt i dag4, fortfor han, Soaktadt vi blott äro i Februari; men ?solen jagar molnen bort, och värmer luften innan kort?, ehuru det ordspråket egentligen hör till S:t Matie dag, eller femte Mars. Men gå nu och kom snart igen. On du tar vägen till venster, eå skall du få so en vacker kornåker, för hvilken detta milda februsriväder är ganska helsosamt.4 Etter en stunds vandring urpnådde Clemencia och hennes följeslagerskor en än samt kommo sedan in på en väg, som p ömse sidor omgafs af höga aloehäckar, nedanför hvilka sparrisgräset, caprifolien och vintermurgrönan blommade, tillika med oo OO J-pSS At