FJERDE KAPITLET. En afton ämnade Clemencia att gå ut aft spatsera samt medtaga två små flickor, Juanas systerdöttrar, hvilka vistades i detta hus, som af sin egare kallades Nosks ark, med afseende på de många och olika personer eom bebodde det. I allmänhet fästade sig barnen mycket vid Clemencia. De små ega ett elags instinkt, som drager dem till allt godt och skönt; en instinkt, som just utgör det upphöjda i menniskonaturen, och som verlden och lifvet så lätt förvillar om ej själen är stark nog att emotstå dess inflytande, och om man ej i ungdomen fått inherata goda grandsateer och följa goda exempel; ty et är detta sednare som verkar möktigast; ordet visar oss den rätta vägen, exemplet lär oss att följa den. Då Clemencia sade de små flickorna att de skulla få följa med henne, började de hoppa och dansa 2f glädje, och alla tre gingo derpå till dofia Brigida, för att säga henne att de ämnade gå ut. iävart skolen I gå?4 frågade st toran. eUt på ängen, för att plocka blommor.