Aftonbladet – 23 juli 1863, sida 3

Kan du då några bönert? fortsatte Clemencia: i: Ja, sefiorila, innan jag somnar om aftonen, lägger jag en hvitlök under bufvudgärden, för alt skrämma bort alla giltiga ormar och skadliga djur, och sedan läser jag så här: Jag sätter ett ljus vid min hufvudgärd Och ett vid det heliga korsets fot, På högra sidan om Adam, ett, På venatra sidan om Eva, ett, Att icke ormens giftiga tand, Att icke röfvarens mordiska hand, Må röra mitt hufvud, och att de må gå 23 långt som denna stenen kan nå. Och sedan kastar jag en sten så här, — ceh zigenersken kastade en hand full sand i den riktning der don Martin satt. tär mig det der. svarade han, utan att bemärka flickans illpariga min, eå skall jag försöka om det gör någon nytia?. Men hvar sofver du då, efter du är rädd för ormar?? frågade Ulemencia. tcHvar som helt på fältet, sckiorito mia. Det skulle vara svårt för den som har en hy så hvit ett man kunde skrifva derpå, läppar som ett par smultron och ögon-som lysa likt vaxljusen på alteret, och det är ej underligt at jog her tungan hvassare än törnen och ord ekarpore än pilar. Cptackars barn !4 sade Clemeneip. Åh, hon söfver säkert rätt godi4, menade don Martin, thelst som hon trolicen ej är generad hvarken aftäcke eiler hufvudkudde. Nå, skell hon inte gå sin väg nu? tJog skall blott hemta något åt henne... Låt mig sey hvad behölser kon bäst? Ahl jag vet, jag vet — lät henne dröja ännu en minut, min far!4 ropade Clemencia i det hon skyndade ut. Clementia återvände efter några Ögon: