Aftonbladet – 23 juli 1863, sida 3

1. vilie du inte vara af den godheten och sä. ga mig hvad du egentligen menar dermed? Det skulle roa mig att veta det, för att se om dess rätta betydelse egentligen ej kan trifvas tillsammans med min gamla frispråkighet. Grannlagenhelen, min bror, svarade el Abad, förklaras på ett ypperligt, ehuru kanske något vidiyftigt sätt af den tyske filosofen Weiss, som bland annat säger, att den utgör en beständig uppofring af sitt eget jag, en aldrig svikande vänlighet och artighet mot den olycklige, en så fin uppmärksamhet mot den lyckiige, att den hvarken kännes eller anas af någon, utom af föremålet derför, sam slutligen ett sätt att finna mer nöje i en annans framgång ön i sin egen. Jag, för min del, skulle vilja likna denna känsla vid en blomma, hvars rötter stå djupt i bjertat, och som odlas och vårdas af förståndet, tills den af bildning och fint vett erhåHer sin utsökta doft. tBroder?, eade don Martin, det der är ett sätt all förfina saken, hvad är det värdt att vispa så mycket i litet ehokolsd? Friskt hjerta, och hjerigt på läpparne, se der den sanna grannlagenhelen, efter mitt sätt att se saken, eller frukten utan blomman såsom du skulle hafva sagt.X I ditt hjerta, Martin, är jordmånen så god, att år växer denna ylante of sig sjelf. Om den ej ger några dofiande blommor, så bär den deremot ohestridligen förträffliga frukter, men ser du, broder, det flanes äfven folk, hos hvilka man blatt inner torra träd och grenar, utan både blommor och frukt. tMalva rosita, sade don Martin, som ledsnat vid samtalets allvarliga vändning, Ckasta bort biljetten tom. du fick af den der ormen från det svarta träsket.