Aftonbladet – 23 juli 1863, sida 3

att allt godt kommer från vår Herre, men honingen få vi af bien, menade don Martin. CHvari anser ni lyckan bestå, min onkel, sade Clementia till el Abad; Cär ni af samma tanke som roin far?4 Nej, min dotter, svarade denne; jag tror ej att man bör söka lyckan på jorden. Man bör skaffa själen vingar, som bära den, ej upp till skyarne, men öfver dem, emedan molnen, ehuru högt de sväfva, dock äro at jordiskt ursprung och återvända till jorden.4 eMen, min bror4, iavände don Martin, Copm vi ej lära kunna tå englavinger att svänga oss med, utan få åtnöja css med fåglavingar, så lära vi väl ej komma så högt. Hvad säger du derom, Pablo, du som alltid sitter tyst, proppad med visdom som en laddad kanon, men som alltid sparar den till det atgörande ögonblicket, hvem bar rätt, j8 eller min bror? tBeftord, svarade Pablo, lyckan består ofta i en dröm och ändå oftare i en omöjlighet, och då är det bäst att qväfea begå ret derefter och hoppet derom. Pablo, min gosse, svarade don Martin, det der Jatinet, som min bror tvingar dig att lära utantill, tyckes mig blott göra dig till en dålig poet... Det du nyss sade behöfde blott sättas i rim, för att vara vers; men lyd mitt råd och håll dig till prosan, du, den passar dig bäst. Min brort, sade el åbad, Shvad du nu säger är lika litet sannt som grannlaga. Kunskaper och vetande passa Pablo lika väl som hvarje annan, utrustad eåsom han med mycket förstånd, rika själsgåfvor, upphöjda tänkesätt och stor vetgirighet.4 Hör på, Abad4, sade don Martin, du talar beständigt om grannlagenhet och fin känslighet det är riktigt din käpphäst —