Aftonbladet – 23 juli 1863, sida 3

blick med en kadde och ett täcke, som bon tillika med något penniogar lemnade ät den lilla sigenerskan. Denna framtog ett litet papper ur en börs, som hon bar hängande om halsen, och gaf det ät sin beskyddarinna. cÖppna detta bref den dag då ni står brud, senorita mig, sköna vårblomma, och se om ej sigenerskan sade sannt, då hon spådde er lycka. Lycka, ja, hvat ör lyckan? sade Olet.encia då hon återtog sin plats; det finnes intet ord, som har så många betydelser som detta; hvar och en förstår det på olika sätt — det tyckes som om det der barnet autog att lycken bestod i att blilva gift. tLyckan, sade don Martin, bestör i att, som jag, vara familjens öfverbufvud, lefva i fred och skratta ät hela veriden.. Icke sannt, sefiora?4 frågade ban, vänd till ein hnetry. tMaortint, evarade hon, i depop föränderliga verld finnes hvarken något fullkomligt godt ellur något oupphörligt oudt. Värt Hf är gom en resa; hvarför så ifrigt längta elier goda värdshus, då vi ändå ej 1å uppehålla oss der?t urikväl, sefiora, har jag för min del i sju och ejuttio år fått stanna på samma ställe och finner mig der mycket lycklig, tack vare min hustru och min lilla malva rosita der, fm jag ej förlorat mina söner, skulle man kunna saga alt jag och ingen annan fått bita i lyckans kaka; men ingen iemnar ändå denna verlden, utan alt veta att man iefvat bland dess sorger och bet ymmer.s tDet gläder mig alt du är så nöjd åt lif vet, Martio, svarade dofia Brigida; men jag hoppas ett du för din lycka tackar Gud och icke din owgifoing. Javisst, seijora, javiest, jog betviflar ej