Aftonbladet – 23 juli 1863, sida 2

unga en verklig guldgrufva, der de hvarje dag upphemtade nya och ovärderliga skatter. Hon å sin sida fann sig mer än tillräckligt belönad genom glädjen att se sina unga slägtingar oupphörligt öka sitt vetande, förädla sin emak och utveckla sina dygder. Men den, på hvilken Clemencia utöfvade största ivflytande, var utan tvilvel Pablo, som, utom att han förstod och deltog ihen nes slräfvande efter e ppphöjd bildnin samt lärde sig hysa samma käpslar och åsigtersom hon, dertill var i den ålder då hos mannen vänskapen ofta ötsergår till kärlek, hvaraf stundom följer hans lycka och moraliska förbättring, stundom åter hans olycka och förnedring. Men Pablo var en anspräkslös ung man, mod ganska ringa tanke om sin egen person, och tillhörde den fåtaliga klass af vårt slägte, som förtiger sina förtjensier till och med för eig sjelf, Sådana menniskor göra föga huller på verldens skådeplats och benämnas valigtviv a de öfriga aktörerna obscura, hvilket vill säga, att de stundom stå i ljuset och skymma sig i sjelfva, samt uppskattas endast i sitt eget hem och värderas af en iiien krets i fvänner, vid hvilka de fästat sig. Dessutom var Pablo mycket blyg och saknade alit sjelfförtroende, hvilket kanske var en följd ar hans onkels beständiga skömt öfver hans tafatthet. Don Martin, som i grunden mycket värderade och, höll utaf sin nevö, misstog sig likväl betydligt i afseende på hans egenskoper. båledes vägade Pablo, i sia anspråkslöshet, eldrig ens länka sig möjligheten af alt höja sig till en qviena, hvars öfverlägsenhet och föriräffighet han högre än någon anna: uppskattade. Emellertid vaknade i hans hjerta en kärlek, som, utan förhoppningar på fram