Aftonbladet – 23 juli 1863, sida 2

och efter alla beräkningar stå partierna så, att det slesvig-holsteinska partiet i ständer-1 församlingen räknar 24 röster, det lojala(l danskt sinnade 19. Tyskarne ha redan be l4 gagnat första dagen med eclat. Man varj: missnöjd med, att en lojal deputerad, rädmannen Diemer, blifvit vald i staden Tönder, och en medlem, den bekante Hansen1: Grumby, yrkade att detta val skulle kasseras. I: Ständerförsamlingens tyska majoritet påstår, : att för måaga af dess vänner blifvit utstruknaj. från vallistan i Tönder; det är naturligtvis j icke sannt, men detta är dessutom öfverhetens sak, och ständerförsamlingen kan ej af denna anledning kassera ett val, hvarföre också den kongl. kommissarien började att fästa afseende vid protesten. Till följd härat återlemnade godsegaren Schmidt på Vindeby sin fullmakt, och man såg nu att spelet var aftaladt; ty honom följde 23 personer, och således återstodo endast de 19 lojala medlemmarne. Enligt vallagen ha jemte medlemmarna suppleanter blifvit valda, och dessa suppleanter skola nu inkallas, sål att ständerförsamlingens plena inställas till dess. Tyvärr kunna icke de 19 diskuteraj och fatta beslut; men om blott tre suppleanter skulle infinna sig, så vore allt i sin ordning. Det är emellertid att förutse, att äfven suppleanterna skola afsäga sig sitt uppdrag, i hvilket fall nya val måste utskrifvas. Regeringen hade depna gång inlemnat till församliogen icke mindre än 19 mer eller mindre vigtiga lagförslag i civiloch kriminallagsfrågor, men deremot icke någon normalbudget, och icke heller någon ny vallag, hvarom förut varit fråga. Det hade kanske varit klokt inför verlden att inlemna en vallag, ehuru man på förhand kan vara förvissad om, att den ej skulle blifvit antagen; deremot måste man bestämdt glädja sig åt att det bland de inlemnade lagförslagen icke tyckes finnas något hvarigenom den befarade utvidningen af den särskilda slesvigska sjelfständigheten befrämjas. Det steg ständerförsamlingens flertal i dag tagit, är icke nytt i församlingens historia, nägonting ditåt skedde år 1846. Men jag kan ej finna annat, än att detta långt snarare måste sågas vara till en nationel regerings förmån, än om församlingen begagnat sin tid — hvilket den helt säkert skulle ha gjort — till att upprepa de gamla, till största delen orättmätiga och upproriska, klagomålen samt blott emellanåt för omvexlings skull hitta på nya. I går alton reste Köpenhamns fösra polischef, konferensrådet Breestrup, åtföljd af sin son, i en polisdiplomatisk beskickning till Athen, för att afgilva rapporter hem om sinnesstämning och förhållanden. Konung Georg blef i dag konfirmerad af stiftsprosten Paulli ute på föräldrarnes landtslott, Bernstorf. Jag hoppas ni anmärkt, att konung Georg vid prins Ferdinands bi sättning gick bredvid konung Fredrik framför far och bror; visst folk kan ej finna sig i denna utmärkelse; men de måste dock göra det. Grefve Sponneck läser nygrekiska så att det sjunger efter; hans plais såsom generaltulidirektör har just i dessa dagar blifvit besatt med en yngre man i finanerainistören, kammarjunkaren Ramus. Inom ministeren har man på sednare tiden väntat förändringar, som dock ännu ej gått i verkställighet. Finansministern vill nemligen icke ut med så mycket penningar, som krigsministern anser sig böra förfoga öfver, och, efter hvad det påstås, har finansministern hittills varit den segrande. Men nu tyckes detta öfvergå krigsministerns tålamod, och som just genom kommendantförändringarna till följd af prins Ferdinands död en generalbefälhafvare-plats blir ledig i Sönderjylland, så antages general Thestrup skola lemna från sig portföljen och erhålla platsen i Slesvig. Det förljudes, att finansministern Fenger då äfven skall öfvertaga krigsportföljen med en krigskunnig divektör under sig... Jag kan ej neka till, att så hotande som förbållardena nu äro, skulle det se besynnerligt ut alt särta en sparsam freds man i stället för en beslutsam krigsman i spetsen för krigsdepartementet; och man skulle derigenom ånyo uppskjuta den förening af sjöoch landtkrigsministererna, som från många håll påyrkats såsom önsklig. I staden Odense har i elutet af förra och början af innnevarande månad hållits ett landtbruksmöte, som var mycket talrikt besökt, och som diskuterade en otrolig mängd agronomiska ock sociala frågor; denna församling bar, likasom en föregående, med öfvervägande pluralitet förordat den störsia frihet i londiegendomarnes öfvergång från man till mon, så att såväl söderstyckningen i emå arealer som sammanslåendet af månge små are:ler till ett större helt ekola vara tillåtna. Det är intressant att se, huru bönderna och specielt bondevännerna, sedan de fått den så ryktbara föstet-frågan i gång sålunda, alt eganderätten allt mera och mera utsträckes, nu ha kastat sig öfver till sammanslagnirgsfriheten, hvilken de bekämpa med lika stor ifver, som de förut kämpade för eganderätten. Böndersa med J. A. Han sen i spetsen frukta för, att bondeståndet såsom sådant icke skall vara i stånd att bi behålla sig, att de enskilda bönderna skola sälja eine gårdar och större pecningemän derefter samla flera gårdar till ett bruk samt derigenom förminska de mindre landtbrukens antel. Eburai sönderstyckningen istor skala uppenbarligen kan bli farligare för bondeståndet än sammanslåendet, kastar man sig blott öfver detta sistmimnda, och deuna fråga skall nu länge bli en partifana och-en samvetsfråga på valtribunen. TEN AMEN PE SHONEN VR STNSELE I Da tänker således också blifva lärd, du!