Aftonbladet – 23 juli 1863, sida 2

Jag tror mig bevisa flickan en välgers. ving. dermed, svarade Clemencia glädtigt; jag skall fordra de här korgarne med siden och kenta dem med band, så kan jag lägga den torkade lavendeln och ambran deruti. Ja, min själs herrskariona, sade flickan, köp mina korgar, rosenkindade doiia, så skall jag spå er oeh ert framtida öde. Spå? Du kan visst spå! Fly härifrån, du uppenbarelse. från Svarta hafvet! sade don Martin skrattande. H Låt henne stanna qdvar en svand, min far, sade Clemencia glädtiot; Kom ni visste huru mycket jag önskat att få veta mitt amtida öde, så skulle ni ej vilja att till; Het nu ginge förloradt, Hon skall blott säga dig osanningark, sade don Martin, Men om det roar Clemencia4, menade dotia Brigida, så vet jag ej hvad du har dexemot; det är ju blott. att skratta åt. Nå, så spå då i himlens namn, svarade don Martin; Smen kom ihåg att: skrattar, bäst som skrattar sist, Clemencia uppsteg emellertid och lada sin snövita hand i flickans, som var mörk och iskall; det var nästan som att vidröra en orm eller en groda. Den lilla spåqvinnan undersökte, som det tycktes, med myeken noggrannhet, de nästan umärkliga linierna i Ciemencias hand och sade sedan med hög röst, men med så hastigt uttal att man knappast förstod henne: . L Guds heliga namn (här gjorde hon eft litet uppehåll) — ty der Gud är är intet ondt. ;4Er3 nåd har af det ljusa blodet ), klar ) Ljust blod, — ädelt blod.