Aftonbladet – 23 juli 1863, sida 2

tiden, utan fordringar på det närvarande, endast ökades genom försakelsen, ölvertygad som han var att den sti hyilken lyste så klar i hjertats dunkla natt, skulle blekaa bort för dagens strålande ljus, om den ej bevarades derför. Clemencia å sin sida ensåg Pablo blott såsom en kär slägting eller ca broder. Hon ver lör ung och hade för litet verldserfarenhet för att rätt uppskatta hans värde, och skrattade af godt hjerta åt alla de Justiga infall, hvarmted hadgs oakel, på Pablos bekostnad, roade sig rjelf och andra. Tiden förflöt både fort och behagligt i denna lugna tillflyktsort, der man hvark försökte påskvada dess fart, eller qvar hälia dess ilyende ögonblick. Sex år förgingo som sex dagar, eller snarare som sex nätlters lugna, opforutna föra, med ljufva dvömmar, och under dessa sex år hade få eller inga förändringar skett inom den fredliga boningen. Don Martin och doiia Brioida voro, liksom Paternosier och Ave Mavig, alltid desamma, och Clemencia, som fullkomligt återvunvit heisan, var blomstrande och glad som sjelfva yåren. Pablo hade öfvervunnit mycket af den blyghet och peäkerhet com förut besvärade honom, Hars onkel underlät visserligen aldrig, då Pablo på helga Iekemens dag, eller skörtoredagen, eller någon annan högtidsdag visade sig svartklädd, att säga honom: sPablo, om du klädde dig till narr skulle man ändå ce alt du vore en hederlig karl, men i frack eer du ut som en alyuozil) frin Sevilla; men det oaktadt är det ganska visst, att om Pablo också ej såg ut som en sprätt, så hade han dogk en värdig hållning och utseendet af en man, som känner sitt eget värde uten att högmodas deröfver. 3) Rättsbetjent.