Aftonbladet – 22 juli 1863, sida 2

Ionitorerna såsom sjögåendo krigsfartyg. Man fianer af de sednaste berättelserna från Nordamerika om striden i sistl. Juni mellan unionsflottans monitor Weehawken och rebellflottans pansarskepp Atalanta, att icke blott allmänheten i nordstaterna utan äfven unionsstyrelsen sjelf betraktar denna strids utgång såsom ett afgörande prof på den alla detaljer genomgående riktigheten hos John Eriessons system för krigsfartygs byggnad. Skälet är att denna strid icke, såsom de föregående, hölls på en flods eiler viks lugna vatten, eller gällde fästningsrallar, utan var ett verkligt sJöslag mellan krigsflottor på en öppen redd under ea redan börjad storm, så att monitorerna här kunde visa sin duglighet såsom sjögående krigsfartyg. Väl hade man ej efter de töregående striderna kunnat frånkäona monitorerna flera utomordentliga företräden ; men ännu framkastades alltjemt åtskilliga tvifvel i afseende på dem angående den 8. k. sjödugligheten: en egenskap, som träskeppens veteraner af gammalt ansett för den förnämsta, och nästan som en grund för strid-förmågan. Jemte det att striden i Juni nu ådagalagt äfven denna egenskap hos monitorerna, har den tillika bekräftat Eriessons af mången bestridda påstående om onödigheten för monitorerna att föra flera kanoner än ett par, som han från början bestämt åt dem; med vilkor nemligen, att detta par måtte ega den stora kaliver han, äfven efter sin ursprungliga plan, ansett nödigt för detsamma. Det nu besegrade och eröfrade Atalanta var nära så stort som det förut besegrade Merrimac, och bepansradt nästan på samma sätt, eller med jernplåt som sluttade 30 grader mot vattenytan; jernplåten var här hela 5 tum tjock och hvilade på ett ännu tjocekare träplunk. Men oaktadt Weehawkens skottlinie var lika litet vinkelrät emot Atalantas horisontala pansaryta som emot den vertikala (den gjorde nemligen omkring 50 graders vinkel emot Atalantas köl) så visade sig att redan det första skottet från Weehawken trängde igenom Atalantas pensaroch träplank, öfversällade dess däck med spillrorna, omstörtade 40 man genom stöten och särade ännu flera. På detta första skott följde fyra sandra; dermed var striden slutad, segren afgjord och Atalanta eröfrad. Segrarens rapport är lika lakonisk som striden; den lyder så: Klockan en qvart till sex begynte vi beskjuta fienden på omkring 300 yards (75 sfamnars) häll. Klockan half sex strök han tflagg och hissade hvita flaggan. Vi hade då lossat fem skott. På denna rapport affärdade unionsregerinzen, genom stats ekreteraren. för sjöärendena, ett svar, som visar nordamerikanska styrelsens åsigt angående monitorssystemet, på samma gång det gör rättvisa åt Atalan !an eröfrare. Vi meddela svaret här oafkortadt: tSjödepartementet den 25 Juni 1863. M. H. Er rapport af d. 17 d:s, tillkännavifvande eröfringen af reb-llernas jernpansrade ångare Fingal, äfven Atalanta kallad, ner ingått. Ehuru ridderligt understödd af xommendören John Downs, befälhafvare på Nahaut, tillhör segern er, genom stridens korthet, och det är med uppriktig glädje jag lyckönskar er till utgången. Hvar strid, hvari bepansrade kämpat emot bepansrade, har varit lärorik och lemnat imaen till eftersinnande: slutföljderna tleref iro af ytterlig vigt.