Aftonbladet – 21 juli 1863, sida 3

ning, För öfrigt lät han oftast det ena ämnet följa efter det andra, allt som det händelsevis framstod ur en föregåenle förklaring eller analysering af ett annat, dermed helt olika, emedan han ville meädela sin lärjunge andan och icke bokstafven af de. kunskaper hon inhemtade. Da behöfver ej blifva lärd och aldrig uppstiga i någon kateder?, sade han stundom; det angelägnaste är att du bildar dig en riktig föreställning on hvarje sak, utan alt derföre behöfva känna den fullkomligt. Du bör endast binda en krans af blomstren på kunskapens träd, emedan du, som qvivna, bör betrakta dem, ej såsom ett nål, ett behof, eiler en grundval för dinlefnadsbana, utan mera som en prydnad, en fulländning, det vill säga något som ärmera behagligt än nyttigt. Ten glöm aldrig, o, Clemencia att rykte, ära, vetande. rikedomar, betyda mindre än intet emot hjertats och själens renhet. Den bevingade visheten blifver till en skön bild, utan lit och ande, bredvid detia bimlabarn! Balzac, den store tänkaren, har sagt, att en vacker handling öfverskyler den största okunnighet; jag skulle vilja tillägga att den vida ötvergår all verldens visdom. tHvad ni är god, sefior! sade Clemencia. De flesta menniskor äro teoretiskt goda, svarade henues onkel småleende; förtjensten består icke i att framställa goda grundsatser, utan i att följa dem; så att den blifver din och icke min, om du rätt använder . j hv jag önskar lära dig.4 Med lärorika samtal och nyttig läsning sökte el Abad sålunda att odla Clemencias smak och I: da he nes tankar, och snart utvecklade sig under hans vård de skönaste blområor al bildning och kunskaper, liksom vårens skäraste rosor vakna för solens strålar, (Forts.)