Aftonbladet – 21 juli 1863, sida 3

Hennes svärfader förärade henne cupphörligt en mängd mycket bianka och mycket prosaiska guldmyut, hvilka Clemencia i början bestämdt afelog. Men för första och enda gången i sitt lif visade sig don Martin förlretad på sip sonhustiu och förklurade att hvad hon ansåg som en gålva, ansåg han som en skuld. Clemencia mottog dem således och lade dem alltid oräknade i en låda i sin skrifpyrå. Doiia Brigida blandade sig ej i några af dessa saker och gaf aldrig några skänker, utom på Clemencias namnsdag; men då utgjordes alltid gåfvan af några juveler af stort värde. Pablos gåfvor bestodo i dagliga blomsterbuketter, ej emedan han värdera blommor, hvarken såsom prydnader, eller såsom poetiska bilder, men emedan han visste att Clemencia älskade dem. Ehuru Clemencia hjertligt böll af hvarje medlem af familjen, slöt hon sig dock närmast till siv onkel, abboten. Deras äsigter öfverensstämde, deras själar vo o beslägtade med hvarandra, och då hennes onkei inom kort upptäckte, att Clemencia var utrustad med ovanliga förståndsgäfvor, föresatte han sig alt än vidare odla dem. Ingen var hel ler mera passande för detta företag, än just el Abad, som utgjorde typen för en öfverlägsen och utmärkt mean, som med sina tankar och med hela sin själ dvaldes i den högre sfer, hvilken endast uppnås af dem, som med naturens rikaste gåfvor förena dygd, kunskaper, verldskännedom, vanan vid finare umgänge och verklig själsodling. Denne förträffige lärare följde vid sin undervisning ingen särskild metod, eller förut uppgjorda reglor, g8om ofta göra studierna döda och ensidiga, blott språkundervisningen meddeades efter en viss bestämd ord