Aftonbladet – 21 juli 1863, sida 2

ANDRA KAPITLET. Inom kort var Clemencia hela familjens älskling, bvilket hon också väl förtjenade att vara, emedan hon innerligt slöt sig till sin omgifning och förljufvade deras lif, med hela värman af sitt älskande hjerta. Caramba! sade stundom don Martin, den tjufpojken min son visste väl hvad han gjorde, när han gifte sig med denna lilla malva rosa. (Don Martin, som hade den vanan att gifva smeknamn åt sina gunstlingar, uppkallade sin sonhustru efter malvan och rosen, såsom en typ för både skönhet peh mildhet.) Hon är en sol för våra ögon, en sångfogel för våra öron och en juvel för vårt hem. Jag har redan fästat mig så mycket vid henne att ingenting skulle mera förtreta mig än om hon tänkte på att gifta om sig, hvilket emellertid en vacker jenka bar svart alt undslippa, om hon än är j död och begratven, eller, hvilket är detsamma, instängd som här. Hvem skulle hon gifta sig med!4 sade el Abad, som ej var okuunig om huru myceket Clemencia lidit under sitt korta äktenskap och som ej ansåg troligt att hon så snart skule vilja öfvergifva detlugn hon nu funnit. tHvem skulle hon gifte sig med! instämde dofia Brigida, som ansåg minnet afhennes son tillräckligt för att fylla ett helt lif. . Hvem skulle hon gifta sig medl4 tänkte Pablo, fullkomligt öfvertygad att detej gafs en dödlig, värdig att besitta en sådan skatt. Tvenne rum i byggnadens inre voro anordnade för Clemencia. Möblerna i dessa ram, hvaraf det ena låg åt en liten af fyra låga murar omsluten gård, utgjordes af nägra enkla rörstolar, en liten tältsäng, omgifven med ett utsökt fint omhänge, etttoifettbörd, öfvertäckt med en stärkt linöngs