Aftonbladet – 21 juli 1863, sida 2

brist på glasrutor samt en ofantligt stor bal. kong öfver den med familjevapnet prydda orten. Vanligtvis beboddes i det stora huset en dast nedra våningen, och i den öfra qvarstodo i orubbadt bo alla de gamla tunga möblerna klädda med karmosinrödt damastsiden (tillverkadt, som det tycktes, för att ej till domedag behöfva ersättas af något annat) äfvensom de förgyllda, något bleknade lampetter och ljuskronor, samt några ypperliga taflor, hvilka undslup,it den af Napoaleens trupper anställda förödelsen, emedan man dolt dem i en närgränsande lada. Flygelbygghaderna innehöllo stall, bagarstugor, bakgårdar, kornbodur och en af de i Spanien brukliga qvarnar, som drifvas med hästar, och bade sin särssildta ingång. Af trädgård syntes intet spår, och allt prydligt och bebagligt tycktes vara förbi: sedt, troligtvis derföre att don Martin, liksom hans förfäder, ansåg det behagliga och angenäma i lifvet bestå i mycket buller och mycket bråk med landtbruket. Huset var emellertid det bästa och vackraste i hela trakten, och zom det stod nära landsvägen, så hade åtskiliga kungliga personer vid resor genom landet gästat derstädes. Don Martin hade der emottagit Carl den andre, Josef Bonaparte, af fransmannen hedrad med titel af konung i S,anien, prinsessorna af Braganza, sedermera gifta med konungen och infanten samt Ferdinand den sjunde. Don Martin hade ej, såsom det el jest brukades i hus der konungarne plägade gästa, låtit upphänga en kedja öfver por ter, och då man frågade honom om orsaken till denna afvikelze från brukett, sva rade hen: Gammalt värdshus behöfver ingen skylt.