Aftonbladet – 18 juli 1863, sida 2

glumma gatt du är din mors egen, älskade dotter.2 Jag säger ingenting anvat än hvad jag tänker, svarade Constancia, Om det ör en dygd :tt älska dem som göra oss ond:, så var vits på att jag ej ämnar räkna den blavd mina. uMen, Constancia, hvarför har du då en moder, om ej för att älsks henne?... Försök att lugna dig, att tanka det Guds vilja är den bästa, och att om han gkiljer dig från den du håller så kär, så är det derför att du kanske ej skulle blifvit lycklig tillsajamans med honom. Kom ihåg hvad San Åuputtin säger: att Gud är nöjd med oss, då vi äro nöjda med hans vilja, så skall du nog finna dig i det bär, som i alla fall bar en öfvergång,6 : cÖm Än ej bättre förstår hvad kärlek vill säpat, svarade Constancia bittert, eå för vodrar det mig i sanning ej att du med et sådant eng!stålamod burit din enkesorg. Clemencia rodnade djupt, och hennes ku sin fortfor: Om du följt med mig hit, endast för att bijla dylika predikningar, så hade du gjort vida bällre om du fortgutt din resa. Jag är ej rädd för ensamheten: öfverallt der ja. ej ser honom, är jag för öfrigt ulltid ensam. Således ber jag dig etdrig mera vidröra setts ämne, eller råda mig att glömma min kärlek, om du vill att vi skola lefva i evighet och fred; hyeromr toke, så kan du bo på ova och jag på andra sidau i dat här ståt liga slottet.4 Clemencia kände sig, i motsats till sin kusio, fri och glad i denna lugna enslighet, Uppfostrad i klostret, hade hon föga sett af landsbygden, och fann ett vy och verkligt nöje i att vandra omkrivg på de vid i sträckta slätterva, och den jemna, sandiga! stranden. Hon gladde sg ät den vidsträckta utsigten och den klera himlen, ty. com La martine säger, en leende himmel tvin:ar menniskan att småle emot sig. I hela tim-: ser betraktade hon hufvets mörkblär vågor,