Aftonbladet – 18 juli 1863, sida 2

Vid denna oförväntede och häftiga ring ning tycktes hela dep dystra byggnadens invånare vekna som ur en djup sömn. Hundar skällde, höns och kalkoner kacklade, ekrikande barnröster hördes, och slutligen fråndrogos några iunga riglar, por: tarne gnaissjade på sina rostiga gångjern och vagnen körde in på gården. . Den gsmla hbusbållerekan, som bodde på stället, tillika med sina barn och barnbarn. anlände strax derpa för att emottaga de resande. Valgame Dios, setlorita!? utropade hon helt förskräckt, om jag blott vetat af der hör, så att jag kunnat gjort rummen litet i ordning.? eDet kunde ej medhinnas, svarade An. diea, gom äåttöljt de båda kusinerna hit. Selorita Clemencia har varit mycket sjuk, och läkaren har sagt att hon skulle resv ut på landet ju förr dess hellre och begavna sig ef första vackra deg, ty det är redan längt lidet på hösten. Hushållerskan, som hette Gerträdis, framsökte en nyckel ur den ofantliga knippa af dylika, som hon medförde, samt gick uppför trappan åtföljd af de nyss ankomna gästerna. Den gamla byggnadens inredning var högst enkel, och bestod af tlera rum. det ena innanför de: andra. I några lågo ännu qvar i hörnen högar af spanmål, som der f rvarate, eller af rör som samlats för utt deraf göra qvastar. Kring väggarne vare åtskilliga saker upphängda, såsom fruntimmerssadlar, betsel, eadelgjordar, samt knuippor af lök och spansk peppar. Spindelväfvar funnos i stör mängd öfveralt eamit voro dessutom så täta och fasta. att de sågo ut som ett slags fideikomisser för svindlar. hvilka redan i flera generatio: ner iovehaft sina egendomar. I taket suto hela. familjer af seofvande läde-lappar, och om golfstenarne haft fötter, så bade de såkert gått, hvsr och en åt sitt håll, ty den största ojemniet-berrskade bland dem, Dam