Aftonbladet – 18 juli 1863, sida 1

Samtliga riksstånden hafva nu sfslutat bes handlingen af det nya strafflagsförslaget. Rörande besluten på riddarhuset och i borgareständet med afseende de sista, i går nfton at dessa stånd genomgångna kapitlen, anmärka vi här endast, attintetdera al dessa stånd ansåg sig böra samtycka till det af gretve E. Sparre framställda förslaget, att beteckna ovh bestrafta ekogsåverkan säsom stöld. Adeln fann sig emellertid böra höja böterna för skogsåverkan ända till 1000 rdr och borgareståndet gaf åt den härom handlande paragrafen en lydelse, som finnes äterpilven i releratet öfver detta stånds iörhandlingar. Presteståndet har icke haft någon inr med sin inbjudning till meåsiånden att de måtte från antalet at de förtattningar, som upphäfvas genom den nya strafflagens införande, undantaga äfven den s. k. sakramentallagen. Intetdera af de verldsliga stånden ha velat lägga sig ut för de genom nämnde lag auktoriserade bönhasjagter på det religiösa området, hvilkas bibehållande synts presteståndet så godt och nyttigt. Presteeiåndeta inbjudning i d ana bar blifvit af alla tre öfnå stånden afslagen. Sakramental-lagens öde är således defimtivt af jordt. Förhandlingarne rörande dels 17 S i den 3. k. promulgationsta-en (logutskottets betänkande n:r 36), dels samma utskotts uts lätande nr 42, i anledning af väckt mo. tion om utvidgad religionsirihet, ha rifvit ytterligare glädjande vittnesbörd derom, att man i vårt land går framåc äfven på den religiösa fördregsamhetiens område. Säväl borgaresom bondestånden ha åevremitterat det moment af 17 i förstnämnde förslag, som stadgar bibebållande i gällande kraft af det nya konventikelplakatet, eller såsom det officieit beter: kongl. förordningen den 26 Oktober 1858, angäende särskilda sammankomster för andaktsöfninzar. Man betonade i bäda stånden ganska starkt de! orimliga deri, att medan man har full fribet att sammankomma för diverse törströelser, man skall vara underkaatad undantagslagar och ansvarsbestämmelser då man samlas för andaktsöfning. — Borgareståndet återremitterade äfven det moment af nämnde paragraf, hvilket handler om bibehällandet al törordniugen den 23 Oktober 1860, om ansvar för den, som träder till eler utsprider vil:farande lära. I denna punkt skilde sig likväl bondeståndet från borgareståndet och biföll utskostets förslag. Deremot hafva båda de folks valda stånden varit ense i beslutet om åierremisa at utåtandet rörande hr Hensehens motion om utvidgal rehgionsfrihet, och beslöta återremissen i det af motionären i af. gilven reservation antydda syfte, attutskots tet må noggrannare och fulietändigare ta hittills skett, behandia de i motionen fram. ställda förslag, Adeln företager först i nästa Plenum behandlingen af sistberörde batänkande, I fråga om konventikelplakatet och förordbingen om öfvergång tll elier utspridande af villfarande lära bar adsin bifallit utskottets rslag. Det är öfverlödigt nämna, at vesteståndet förut fattat samma beslut. I afseende 8 den sistnämnda förordningen ho alltså ständerna redan genom tre ständ fattat sitt beslut, men deremot hafva i fråga om konventikelplakatet två stånd stannat mot två. Presteståndet har i dag, mot lifliga protester af åtskilliga ledamöter, antagit bondestånde:s inbjudning om anvisande till landsängen af Vy:del af bränvinsminuteringaveh iutekänkningsafgiften, hvilket alltså pu är tre stånde hestat. Sö