Aftonbladet – 17 juli 1863, sida 2

den jag iogenting vet. Constangia blir atdrig kär i markisen, ja, icke ca gäng i San Crispiu sjelf, am ban friade till henne, ty hon äl skar redan Bruno de Vargas. Seså, nn ver! du det. Markisinnong fasa vid dessa ord trotsar all beskriimng. Det är omöjligt!? utropade hon slutligen. Det inser jag icke, svarade vänsunan Jag kan ej tro det.? Låt bli, tron beror på viljan..... ?Men iag har ingenting märkt i? vDet var ju det jag sade dig. Hvad har flickan kunnat tänka på?? PDetsaumma som ella andra förälskade.? ?Men det vore ju en galerskap.? i 7E:t skäl till for henne aw falla på den tanken. PJag kan icke tro det — nej, jog kanicke tro det!? Ån om jag säger dig att jag, jag, jeg sje:l har sett dem stå vid fönstret och taier vid genom gallret?? Markisinnan stodde hufvydet i handen och öfverlemnade sig Pågra ögonblick åt en stum fa fa z . förtviftan. — Sgart uppreste hon sig dock ordnade hastigt några papper på sitt skrif gard och började ett bref till sin syster, me jan hon i atbrutna meningar fortsatte sam. talet. Eufrasia, per Dios! tig med det här, så att ingen får veta — så att jag — tills min 3rster sagt hvad vi skola taga oss till — ev sådan penna! — en sådan tlicka! Syster. jag rår ej derför. -— När går posten? Ack! de barnen, de barnen! Jag tror jag bli tokig — hvad dato ha vi i dag? Hvud skal man taga sig till i en sådan oiycka?? PSknri, skri, sade defin Eurasin för ei jelt, efier du nödvändigt måste fråga din syster till råds i allnog. Via ulle moba Berberiet! Finus det någonting värre än ;n qvinna som icke kap sätta på sig eu kjur el en gång utan andras råd?? Få degar derefter enkom svaret på marvistomans bref. Henues syster var på tet