Aftonbladet – 17 juli 1863, sida 2

Villa-Maria, min mor, och hennes svärför äldrar i Sevilla, så skulle hon ej vänta på (ep ipbjudning till dem; som det nu är, så kan ni räkna på alt få henne till arf och ego. Clemencia kände sig slutligen så ensam och ötvergifven att hon suckande sade till sig sjolf att det varit mycket bättre om hon fött dö och blilsp förenad med sin make, som kanske i en jao verld, renad från synd och befriad frän frestelser dertill, kangke skulle älskat bhenue och gjort henne En morgon, gå hon öfvertänkte sina öden och sökte finna någon möji het att Åter vända till sitt kära kloster, denga tilflygt för sårade kjerian, åvgrande syndare och allvarligt sinnade imenmskar, lemnade man herpe ett bref, som hon förvånad cwotwog och läste. Dess ionebåll var följande: Älskode dviter! 4ag är hvarken lärd eller måpgordig; ingendera delen är dock nödvändig för at säga dig det såväl min scflora som jag sjelf, väl vetande hvilken god maka du varit för vår bältige och egensinnige son (Gud vare hans själ nådig), samt då vi nu stå likt ivenne2 gemla träd, utan qvistar och blad, hjertligen önska ar uy hos oss ville emot taga det hem, som tillkommer enköp efter den ende son Gud till en tid lemnade oss gvar. Kom således hit till dina föräldrar, till ditt eget hem. Du skall vaga vär tröst och glädje, och vi skola uppbjuda all vär för måva att vara dig detsamma tillbaka. Farväl, min dotter; jag är icke lärd, som jag nyss sade, ej heller välvaiig, men ing är din far. som längtar efter att se och vmnfamna dig. Martin Ladron de Guevara. Medan Clemenvia med glädje och törun dran läste detta bref, egde ett förtroligt samtal rum mellan markisinnan och dufia Enfrasia, hvars följder skalle blifva bögest anmirkvivgsvärda OCh vigtige.