Aftonbladet – 16 juli 1863, sida 3

bäst att åklagaremakten icke af vgen vilja finge i beifra dylika brott. Härigenom skulle etter ett mindre eler obetänksamt begånget f lsteg försoning mellan makar blifva ombdjlig. Den oskyldiga bletve äfven delaktig i strafivt, först och frö st om förjusten ar sin kanske nyss förut återva älhet och vidare genom den skymf, som a:lud komme att medfölja. Åklagaren, som dredan ra enligt erfarenheten ekyr upptagandet af uy mål, borde icke ega rättighet att på lisa iykten och måhända obefogade angifvelser lägga sig : familjens angelägenheter. Möjligen kunde afven denna rätt .tt aklaga på ett ovardigt sätt missbrukas att Ullpreja sig penningar. — Votering begärdee, och byölis 8 med 23 ja mot 12 nej. 18 fa itlet, fom sediighetsbrottt bfölls äfven i sin helhet och utan någon vigtigare die kussion. I 4 bestraffas olofligt umgänge mellan ett syskon och det andras atkomling högst med straftarbete i 3 är. Detta tyckte gretve C. G. Mörner vara alldeles för godt pris för den förra, och ville han derför att, i enlighet med K. M:ta forslag, straffet skulle sättas högre för denne än för afkomlingen. Af samma åsict var hr P.A. Ribbing. Grefve E. Sparre an:örde till forsvar för båda kontrahenternas lika bestraffoing, att det ju kan hända au den som är af lägre led? likväl kan vara äldre till sefnadsårea. En brorson kan ju till exempel vara en ädre man och hans faders syster ännu en helt ung flicka. Mot 8S, som lägger böter på lon-ka!äge, endast under förutsättning att manhen, et--r iegsökning af dymnan eller hennes hålsman, slägges att undeshåll gifva 11 barn, hvarn ed qvinnan i jägersmålet rädd blifvit, reserver de rig hr Ribbing, som beklagade ätt intet straff blifvit satt på bruttet 1 allmänhet 1958 bestämmes höga 2 års straffarbete fx, den, som begår onaturiiga laster och tilelag. Frib. T. Cederström ansbg att strof för det sednare borde utsträckas ända till 10 år och yrkade återremiss. Frih: Armteit tyckte hkväl det nästan kunde kotsma på ew ut och talade för bifall till S. Icke ens 14 8, som öfr fylleri å allmänt ställs sätter straffbestämwelse af böter ända till 50 rdr, föranledde diskussion, utan bifölls äfven deu ulsn Högot yttrande, I 13 kapniet, som handlar om eldskada af uppsåt ller vållande; så ock annan skaudegorelse å egendom, har utskottet i 17 8 uilsgt vt moment, så jydande: Bryter någon veterligen einot de föreskrilter, som till förekon, mande eller hämmande af kreaturssjuka gilna äro: kommer sjuka af den gerving; dömes till fängelse eiler till strafiaurbete i högst ett år: kommer ej sjuka deraf; vare stratlet böter. Detta moment, som icke finnes i K. M:ts förslag, uteslöts, på yrkande af tnhb. L. De Grcer, bvilken anmärkte att en motsvarande polisforeskrift icke finnes angående den som genom dylika åtgärder bidrager till utspridande af pest bland men: niskor. . 20: kapitlet 10 8 föreslår, att först det tredje olofliga Ullgreppet, såvida det tillgripna ej ötverstiger 15 rår, skall för stöld straffas. Höremot pppträdde are E. Sparre, åberopande sin röservation. Ad denna åsigt instämde trih De Geer. S afstogs, ock amMogs den motsvarande i K. M:ta försiag: : Stöndet åtskildes kl. half 10. Berzaresiavdet, Fö:edragningen af den nya strafflagen fortsat. tes ifrån och med 7, kap. 16, hvilken äterremilterades, likaså på yrkande af hrr Björk och Carlen 8 s samt 9, 10 och 11 85 135, deri den för ärekronkning tilltalade fornekas att bevisa sitt ti lmäle, rönte starkt ogiliande. Hr Hen: schen yrkade äterremiss; hr Bjork. gom helst önskat antagande at lagberedbingens forslag, törenade sig med hr Henschen i yrkandet på återremiss. , Hr Riduefstad karakteriserade denna säsom Innefatfande ett uttentat mot tryckfriheten, jendörligt med det några år gamla forsöket att tä tryckfrihetsordningen utstruken frän untalet af vära grund.agar. s tvingar den tilltalade att för sitt fredande anställa rättegång; skall således ofta nog framtvinga skandalen, som dena eljest var ämnad att förekomma. Märkvärdigt vore det med detta strafflagsförslag, av då det samma i de flesta fall innehaller mildare straff. bestämmelser än den gamla, det likvisst så fort man kommer in på yttranderätten, blir långt grymmare, Man kunde vara ötvertygad om att, så vida detta förslag gick igenom, skulle man före rikedagens slut få ett försiag ull grundlag förändring i afseende på wyckfrihetsförordningen, tom hänvisade till denna nya iag. Talaren yrkade af dessa skäl återremisa. r Ekholm försverade S:n och yrkade bifall. n återremitterades. A 53 af 17 kap., eom handlar om horsbrott och städgar at der endast rätter målsegande må kära, yrkade hr Henschen återremiss, under anförande deraf at pesterna i utskutiet helt och håliet velat utesluta S. Hr Lemchen yrkade bifall. 8 bifölls. Vid 5 S, som bestämmer straff för förmyndare, som med myndlin, otukt öfvar, önskade hr Henschen i stället för ordet Smyndling orden som under hans värjo ti, samt vid 7 S, fom talar oim otukt med afvita qvinna, insatt ordet dölstums. 8 8 bifollos. 2 mom. 12 S, angåen: de sårapde al andras tukt och sediighet, ansåg hr Henschen innevalla aldeles för obestämda uttryck. bifölls. 14 8, som stadgar högst 50 rårs böter för fylleri; gaf anledning till en liflig diskussion. cr Wwdderstad ansög bondestånuets beslut battre och yrkade antagandet ul detsamma. Hr Lemeh.p vilie, under åveropande. af sin reservation, att böterbeiuppet skulle wvedsättas till 20 rår. Hr Ekholm hade ej velat !a eit sådant stadgande insymt i den adlmänva lagen Här vore blott tybga om en polisförseelse. Önskaue återremiss 1 denna syftning. -Hr Bovin instämde med hr Lemchen. Hr Kjungbergs som tikaiedes ;nstim de med hr Lemchen, törmenade ät genom stadgandet Bl fr höga böter, åtaleng antal skulle komma att okas, hvaremot hr Henschen invände alt tal. förmodligen glömt att böterna tillfaila kronan. Denna ivvändning: komme således helt och håller av förfalla och yrkade hr Henschen bifall a 8 För lih yttrade sig äfven hr Carjgn. Ständet, beslöt emellertid att, med kndri af utskottets förslag, ändra bötessummand från ull Iv rår rmt. Vid 20 kap. Som stöld och snatteri, 1 S, som stadgar att der nägon stjäl öfver 15 rdrs värd skall han för stöld strafias med straftarbete i månader, uppstod en stunds hflig diskussion. Fr Henschen hanvisade ill sin reservation och yrkade återremiss. Tal. önskade att i 8 få inta. sen en definition på tjufnadsbrottet samt ville mafva stöldvärdet nedsatt till 20 riv. Ur Ek. holm mvände att dylika definitioner höra till doktrinen, men ej till den positiva lagstittningen; yrkade bifall. Bifall yrkade likaledes br ÖCarjen, som, instämmande med hr Ekholin, påminte derom att inbegr pet det af hr Henschen i desg reservation alfälna försiag tll definition utaf tjufnadsbrottet hafva vi ej mindre än 8 dylika Hvilken utaf dessa skulle man då välja? Sverges erfarnaste och skarpsinnigaste jurister hafva häruti varit af olika tenkar. Och i intet landa laväcttitning frnor mån om cådan männen dr