en kärlek som upphöjer och förädlar den menskliga natwären, likamycket som en få fäng passion nedsätter den; en kärlek som verlden kallar ljum och som materialisterna håpleende benärona platonisk, men som poesien besjunger såsom himmelsk och himmelen välsignar såsom helig. . Guevara ordnade Clemincias resa så, att hon fick medfölja hans öfverstes hustru, som ätven återvände till Sevilla. Vid fram komsten dit var Clemencia sjuk. Resans besvärligheter och äterseendets glädje var för mycket för hennes svaga helsa, ochföl jande dag kunde hon ej lemna ein sähg. Markismnan rådfrågade, i sin förskräc: kelse, flera läkare, som förklarade sjakdomen vara ganska allvarsem. Detta yursöde öfverraskade Clemencia på det högsta, dock utan att förorsaka henne nägon smärta eller oro; tvärtom ansåg hon sig böra vara nöjd, om Gud ville vara så nädig och kalla henne till sig, då hon oiyckhgtvis på intet sätt kunde bidraga till sin makes jordiska sällhet. Om hon deremot ännu måste dröja qvar på jorden — 0, att hon då kunde få återvända till klostret. : Det stackars barnet, lik en fången näktergal, längtade från verldsbullret tillbaka till sin lugna, enshga skog. Clemencia var länge sjuk, men hennes ungdom gegrade slutligen. Hon var alldeles frisk, då helt oförmodadt den underrättelse ingick att Fernando på slagfältet funnit en ärofull död. Hans husiwra begret honom så uppriktigt. alt ingen kunde missiänka huru ovärdigt han behandlat henne. Öiemencia hade också aldrig yttrat ett ord derom; så länge Guevara lefde, förbjöd henne känslen af hennes pligter att beklaga si. ; sedan han var död ansåg hon fom en dubbel skyldighet att förtiga huru mycket hon lidit af. bangs upptörande, . Om vi i möjligaste korthet berältat dessa gå ke händelser i går hjeltinnas lif, så är då emedan de i Feva verket följde på