tålig och lika ensam, utan att ens ega den. trösten att man beklagade henne. Två månader hade sålunda förflatit, och de fartyg som skulle öfverföra trupperna till Valencia voro nu segelfärdiga. Clemencia kunde emellertid omöjligt följa sin man så långt, och Feruando måste skrifva ull siva föräldrar att hans hustru var så sjuk, att han ej vågade utsätta henne för sjöresans besvärligheter, utan bad att få öfverlemna henne i deras beskydd, till dess han. vid krigets slut skulle kuuna återvända till henne. Då Fernando underrättade Clemencia om att -hon under hans frånvaro skulle vistas hos sina svärlöräldrar, börjadebon, till hans förundran, att gåta. Tårar, för att skiljas från mig, sade han bittert; jag är verkligen tacksam derför. Din kärlek, om den nu skall kallas så, är i sanning så gråtmild, så i b-moll, att profeten Jeremias ejulf kunde blifva förijust deri; han skulle för öfrigt varit en man just efter ditt sinne. Clemencia hade i sjelfva verket fästat sig vid Fernando, emedan han var hennes make, Såsom en annan S:ta Månica hoppades hon och trodde fullt och fast att Guevara dock en gång skulle se lifvet ur en bätre syapunkt sami aistå från sitt lastbara oc: öfverdådiga lefnadssätt, samt att hans hjerta med uden skulie blitva mera öppet för dygd och ädlare känslor. Den oskyldiga flickan visste ej hvilken stor orättvisa man begår, då man sålunda ursäktar det onda med ungdom och oförstånd samt skrilver alla dygder på ålderdomens och förnuftetr räkwmg. Et adelt hjerta och upphöjda tänkesätt bevara ätven ungdomen tör irestelsir och felsteg, och en läg själ qvarhäller till och med älderdomen i lastens bojor. Qvinnans hjerta är duck en outtömlig gruiva of kärlek, af ren, ädel, försekrude kärlek, som ökas och upplitvas af frånvaroo, af fattigdomen, af sjukdomen, af olycken, då on träffar dön nan hon kallar ma ej