verlden ser och beundrar, utan att anse det opassande. Clemencia kände lika litet til de gamles oblyga gudalära, som den sköna konstens friheter och upphöjdhet öfver allt tväng. I hennes tantsgammalmodigt inredda hus var den ryktbare Merkurius insvept i ett tungt draperi och försedd med lika tunga vingar, den ende repregepianten af såväl Olympens gudar som konstens! mästerverk. Sålunda fattade Clemencia knappast meningen af den tafla som tja sade hennes blickar; men den finkänslig het, som var henne medfödd, och den hjertats renhet, som ännu ej blifvit kenne beröfvad, tillika med den nervsvaghet, som var en följd af det instängda och bedröfliga lif hon förde, gjorde att hon först betäckte sitt rodnande anlete med båda händerna och sedan utbrast i konvulsiviska snyftningar. Fernando stod helt förvånad, ban förstod hebne ej och glömde att hon blott var sexton år samt aldrig sett något annat af verlden än sitt kloster, eller rättare sagdt, han kom ihåg att hon varit der och yttrade skrattande, att Clemencia aldrig börde öfvergifvit sina nunnor, i stället för att som pu blifva hustra å: en officer, samt lemnade henne, sedan han tillagt några grofva qviekheter på klostrens och nunnornas bekostnad. Detia bedröfliga lif vid sidan af en man, hyars karakter kan beskrifvas med det enda ordet grym, kunde ej, om äfven Ciemencia med största tålamod uthärdade det, blifva utan ett sorgligt indytande på hennes helsa och lynne. Utan att hon sje!f märkte det, försämra des bäda delarne dagligen. Hon magrade och bleknade iner och mer samt förlorade alt matlust: ingenting swakede henpe,-och ingen brydde sig om ait bedja heung förtäa något. Det dröjde länge iunan hön blef så svag att hon knarpast förmådde gå öfver golfvet, och hon, vom fordom var tå arbetsam och rörlig, tillbragte nu sin dug, sysstölds utsträckt på en sutfa, alltid lika