dan jag är filosof; jag afskyr lasten, emedan jag är moralist; jag bhjelper den nödställde, emedan jag är filantrop. — Man bedrager sig; intet ef-allt detta gjorde man utan att vara kristen. Det är blowt religionep som skapar dessa dygder, ehuru de, likt oftackoomma döttrar, vända sin moder ryggen och af motsögelseanda förena sig mhennes fiender och förneka sitt ursprung. . Men, för att återvända till Clemencia, tycktes hennes tålamod ej göra det ripgaste intryck på Fernando, som tidigt undandra: git sig all slags bildning och uppfostran, samt sedan, indragen i laster och dåligt sällskap, ej förstod eller värderade några qvinliga dygder, lika litet som han uppfattade. den heliga ifver, hvilken i ungdomen lättar pligtens börda. Den enda slutsats han deraf drog var den, att hans hustru nödvändigt måste bedraga honom och skänka. sitt hjerta åt en annan, då hon så tåligt fördrog hans vårdslöshet och köld. Tanken på att Clemencia ej ens visade sig svartsjuk, gjorde honom etundom nrsinnig. Hans hustru skulle emellertid ej begärt bättre än att få meddela något af de outtömliga skatter af ömhet och godhet, som döljes i hvarje qvinnas hjerte. Men då hon hågon gång försökte närma eig honom, af gkräcktes hon af hans råg skämt eller bitande sarkasmer, samt drog sig tillbaka, lik sensitiven, vidrörd af ea omild hand, och slutode med att känna en verklig ångest i hans närvaro. Kärlekens blommor vissnäde snart i denna ödemark och känslornas värme kunde ej fördraga en sådan köld. Dessutom tillkommo hvarje dag nya anledningar till ökardet ef det husliga miss förståndet, föruämliges: bestående af de spöa, som egentligen utgöra vårt hvarpslif. Eno deg visade Fernando sin hustru ett ntmärkt vackert kopperstick, föreställande Venus och Adonis — en fafla, som Hela