2 VV OP EA hans artikel i denna fråga från början till slut såsom uppenbar osanning. Stockholm den 10 Juli 1563. N. Till Redaktionen af Aftonbladet! Som i Ationbladet för den 7 dennes in. förts en uppsats Om de f reslagna nya juridiska professose na?deruti åtskilliga för mig såsom embetsman graverande tillvitelser förekomma, vågar j;g hoppas, att plats icke heller skall vägras för följande: Genmäle. Uppsatsen inledes at ett skarpt klanderaf min vid derna riksdag afgifna mution om en ny. profession i juridisk encyklopedi och romersk rätt vid hvardera univ. rsitetet. Man måste förvånas, säger författaren. ofver det yidiga sätt, hvarpå motienären behandlat sitt ämne. och den besynnerliga slutsats, hvactill han kommit. En motion bör likväl. enligt mitt förmenande, icke vara vidlyftigare än ämnet kräfver samt icke, emot grundlagens föreskrift, omfatta andra ämnen än som omedelbart utgöra dess föremål. Ått i denna form utgifva en någorlunda fullständig afhandling om allt som för den juridiska undervisningen i vårt land burde göras. hade deremot med skäl kunnat klandras. Vid motionens affattande inskränkte jag mig derföre till angifvande och utvisande af en väsentlig lucka deri, en lucka, som, huru än undervisningen ordnas, förr eller sednare måste fyllas. Dermed har jag icke förnekat, att ätven andra, mer eller mindre väseatliga, förbättringar kunde ske, att . ex. examina borde bättre ordnas o. 8. v. Härtill har likväl förslag för längesedan blifvit uppgjordt och är beroende på regeringens pröfning, och kunde således icke för närvarande vara ett lämpligt föremål för en motion. Men ialla hän: delser och huru dermed än förfares, ja. till och med om Upsala universitet skulle flyttas till Stock-. holm, qva:stär likväl den i motionen påpekade bristen i lärarepersonal såsom för hvarje dag allt mera oafvislig. Och detta faktum har icke heller i den ifrågavarande uppsatsen blifvit bestridt eller kuvhat bestridas. Det enda sow deremot blifvit invändt är svårigheten att få en sådan plats på ett tillfredsställande sätt besait, dervid. såsom skäl åbLeropats det skenbara argumentet. att redan nu svårigheter möta att besätta de tå platser som finnas. Likväl tyckes det vara ögon Bkenligt, att antalet och beskaffenheten af dem som egna sig åt en v:ss leinadsriktning i väsent lig mån måste bero på utsigten atti denna kunna förvärtva sitt uppehiille, att utsigterna på en bsna, hvilken som helst, äro större allt efter som flera platser kunna genom dess beträdande uppnäs, men minire i motsatt fall, samt att alltså möjligheten att väl kunna besätta jemväl akademiska lärareplatser måste blifva större, om dessa platser blifva flera och sannolikheten att någon sång uppnå dem således större. Det är ju påtagligt, utt om blott en enda juridisk lärareplats I Sverge funnes, dets-kulle vara snart sagdt omöjigt att vid inneha varnes med långa mellanskof skeende afgång finna någon som uteslutande gnat sig deråt samt danat sig till en skicklig efterträdare. Konkurrensens allmänna lag måtte väl gälla äfven bär! — Deremot är det nktigt nog. att. om lärareantalet skall ökas, detta bör ske efter hand, så att icke på en gång alltför mänga nya lärarekrafter pålordras, dervid naurligtvis tara vore. att anspråken till skala för undervisningen ldes för lågt. Detta är också den naturliga förklaringen hvarföre jag inskränkt mig att nu föreslå en enda ny profession, änskönt jag nogsamt insett att flera kunde va:a behöflige. På samma gång utgör det också ett vigigt skäl att icke allttör länge uppskjuta vidgandet af åtgärdar i den anwdda riktningen. Såsom ämnen för den nya professionen har jag valt dem der behofvet af en särskild lä are är mest påtagligt. Att detta är törhållandet med len ju iticka encyc!opedien och romerska rätten, san näppeligen bestriaas; och Ke har 1 moluwven sökt visa detta med skäl, hemtade från sssens natur, från erfarenhet i eget land och från emförelse med främ nande länder. I sammanhang härmed må det tillåtas mig att yemöta det skarpa klander, som så otta uttalas ifver universitetslärare, om af dem någon tillökning i lärarepersonalen framställes såsom bLehöfig. Det ser på klandret alldeles ut, som om rmed af dem åsyitades personliga fördelar, i stället för undervisningens och san:hällets bästa. Någon minskning af lätarnes nuvarande unlervisninusskyldighet komme likväl ej häri senom att ega rum eller bar ens blifvit ifrågaatt. Den enda förändring som vidtoges vore, utt hvarje läsare finge mera odelad använda sin id och siva krafter åt förre ämnen: Hvad han örlorade i utsträckni måste ersättas genom törre intensitet, då timsantalet för sjelfva under: isni Genom en sådan poing af lagen för arbets fördeming, vilken af vetenskapens växande område alltmera påkallas, skulle blott mera uträttas och deta ut: ttas bättre, utan att n are derföre linge ind-e att göra. En stor vinst vore väl detta också r lärarne, om -de seates bäure i stönd att rätt sköta sina vigtiga embeten en vinst i lärare ugnad och vet nokaplighet; vinsten vore dock gentligast samhällets et må vara smickrande ör lärarne i juridik vid de svenska universite en, om samhället tilltror dem hvar för sig au tunna genomtränga och utveckla de mest olikrtade rättsdiscipliner, som annorstädes äro förlelade på ett dubbelt antal, men utan orättvisa an likväl ej lika mycket fordras af fyra som if åtta. I anledning af det klander mot mig personigen, för det jag vid innevarande riksdag besagnat min riksdagsmannarätt, må jag dervid rinra: att min juridiska rätt att bivista riksdag enligt rrundlagen är obestridlig; alt det äfven med vårt närvarande oförmliga epresentationssätt likväl är önskligt, att, så änge det forifar, ridderskapet och adelns revresentation må vara så fullständig som möjligt ; att särskildt för en universitetslärare i de statsetenskapliga delarne af juridiken det måste vara ynnerligen önskligt och nyttigt för hans framida lärareverksamhet, om han genom deltagande id en riksdag kan få tillfälle att rikta sin er: arenhet;; att någon lämpligare tidpunkt för ett sådant leltagande svårligen kunde utfinnag än denna, åå en ny lärare just blifvit utnämnd vid Upsala miversitet i de tmmnen jag tillförene förestätt, lå jag kunde hoppas att inom en icke synnerigt afligsen tid blitva öfverflyttad till Lund, då äledes min lärareverksamhet vid det ena läroerket i alla fall skulle afbrytas och vid det ndra ännu icke hunnit begynna; samt då alltså alla händelser genom ombyte af lärare ett afyrott i undervisningens jemna gång var oundkiigt, dervid det må ursäktas mig om jag icke verskattade betydelsen at något tidtal af föresningar, under hvilka något fullständigt helt cke gerna kunnat medhinnas; . att jag så mycket mindre kunde anse mig moaliskt förpligtad till att ånyo förestå professioven, som jag. ehuru blott adjunkt, likväl förut inder hela min tjenstetid förestått professionen, ch nu med skal kunde hoppas. att den nye rofessorn sjeli skulle medbinna skötandet af sin enst ; an jag icke destomindre dels skötte professioens föreläsningar under September och halfva tober — hyrka föreläsmingar utgjorde fortåttning af det ämne jag under vårterminen föreragit, dels åtog mig bestridandet af tentamina ch examina under terminen, kvilket skulle, cke, såsom artikelförfattaren uppgifver, blow enom tillåtelse för de studerande att här i