Aftonbladet – 14 juli 1863, sida 2

CLEMENCIA? ROMAN Ar FERNAN CABALLERO. Öfcersatt från spanskan af Mathilda Söderen. Emellertid yttrade den sköna flickan, som hvarken bemärkt de unga officerarne e!ler deras beundrande blickar, till markis Val de Mar, som vyss frågat om hon var trött: Ja, sefior, och utan tvifvel är det bätre att tillbringa sin afton bland blommorna gom dofta, foglarne som sjunga och spring brunnen som sorlar så glädugt, än bland all, dessa obekanta menniskor som betrakta oss, fruntimmerna föraktfullt och männern nyfiket. : NIONDE KAPITLET. Fernando Gucvara var en aflägsen släg ting till don Silvestre Sarmiento, hvarlöore han, sedan han händelsevis lått höra denres bekantskap med marlvainnan, också becaf sig till honom och, åberopande deana slä; tska , anhöll om att af honom blifva ivtörd i 8 frans umgängeskrets. Doa Bilvestre, som hade svårt att uttaa eri t nej, biföll genast bans begäran, o h så -des tföressällde han samma dag sin un: a elistvng tör markisinnan. Så snart de vanlg. hiflighetsbetygeserna blifvit utbytta, berirde Fernando utan omsvep Clemencias ha .d. . Markisinnan, som utan tvifvel skulle fun nit Big sårad af den djerfve yngingens brådstörtade frieri, om det gällt en af bennes egne döttrar, eihörde deremot detsammu med största tilliredsställelse, då det var fråga om hennes nidee. Hon hade ganska väl bemärkt det intryck Clemencias skönhet 5) Se A. Ps R:r 153, 18-158.