Aftonbladet – 14 juli 1863, sida 2

gjort på markis Val de Mar, och redan oroat sig mycket öfver att ej ens Alegiras qvickhet och tebag före ående afton lyckats locka honom från kusinens sida; och som hon ej ännu uppgifvit allt hopp om att tiden skulle förändra Coaostancias tänkesätt, såg hon med förskräckelse alt markisen syntes intagei af en annan. Fervando Guevara var ju, enigt don Bilvesires utsago. adelsman, rik och en verklig caballro: hvad behöfde hon veta mer? Såled.s bitöll hon med glädje hans be: gäran, utan att fästa mer än ett vilkor dervid, vemligen hans föräldrars bifall. Detta kunde ej dröja, försäkrade Gnuevara, ty sedan mina bröders frånfälle, tillIsde han, hafva de gamla ej upphört att bedja mig gilta mig och bosätta mig hos dem. Ewellertid ämnar jag ännu endast uppfylla den ena af deras önskningar, emwedan jag ej har lust att vid tjogolyra år gräfva ned mig på landet, gå till sängs med hönsen och stiga upp med tuppen, för alt aldrig mera få njuta af det glada, lustiga hf, som jag nu med mina kamrater delia ger uti. Säledes ber jag er vara fullkom ligt viss på deras bifall, och vili blott till lägga att bröllopet mäste firas sst om åtta dagar, emedan mitt regemente sedan går till Cådiz. Så snart Guevara lemnat henne, skickade markisinnan efter Clemencia och underratia de henne om de lysande utsigter, som så ha stigt öppnat sig för den futtiga flickan, saus! beskref den blilvande brudgammen som en ståtlig yngling, ende sonen och arfvinger till en rik godsegare af en gammal adelig gägt. Vidare påminte henne tanten om hvad hon aftonen förut yttrat om flickor som sjelfva kasta bort sin lycka, samt hop pades det bon ej skulle behötva göra några dylika föreställningar vid detta tillfälle. aMen... men . hvad heter han?4 frågade Clemencia ytterst förvånad. sHvad! känner du honom ej?4 utropade tanten näten lika förundrad.