Aftonbladet – 13 juli 1863, sida 2

Ständernas förhandlingar om strafflagen ha fortgått både i lördags afton och i dag på f. m, Presteståndets tillgöranden i ämnet erbjuda en bjert kontrast mot det beslut om dödsstraftets afekaffunde, som vi i lördags hade att omförmäla från bondeståndet. De högvördige vilja icke veta af ens det af utskottet föreslagna steg till en humanare lagstiftning i detta ämne genom att i hvarje fall der dödsstraff finnes stadgadt besämma såsom alternativ straffarbete på lifstid. Denna alternativbestämmelse har presteståodet öfverallt uteslutit. Då emellertid den redan är aft adeln och borgareståndet bifallen och såsom vi veta bondeståndet velat gå ännu längre, är den mildare bestämmelsens antagande af ständerna redan att betrakta såsom afejord sak och prestestån dets besl:t qvarstår endast såsom ett ytter ligare bidrag till detta stånds karakteristik. I borgareståndet höjdes åtskilliga röster för dödsstraffets fullkomliga afskaffinde, m n majnriteten ansåg, i likhet med adeln att tidpunkten ännu icke vore inne att taga detta steg fullt ut. Presteståndets tillvöranden kunna kortli gen karakteriseras dermed, att etändet öf verallt der utskottet tillstyrkt ett lindrigare straff eller en mer utsträckt frihet än som föreslagits i den kongl. propositionen, der har ståadet på förslag af biskop Bring, som i. allmänhet dikterat besluten, resolverat i enlighet Med det kongl. förslaget. Eu un: dantag härifrån, för hvilket man bör hålla ståndet räkning, gjordes dock då ståndet med tre rösters majoritet biföll utskottets f rslag till lydelse af 14 i 16 kap, genom hvilken församlingstriheten, redan allmänt gällande såsom sed, erhåller formlig sanktion i lagen, som, enligt den lydelse utskottet gifvit paragrafen, förutsätter församlingsfriheten såsom gifven. Bsrgareståndet, hoa3 hvilket förhandlingarne hittills långsammast fortskridit, har i allmänhet bifalht utskottets förslag. Dock har ståndet i afseende å dödsstraffets verkställande beslutat, i enlighet med hr Lemchens reservation, att det skall ske inom fängelset, i vittnens närvaro. Bondeståndet bar likaledes, med undantag at de ändringar, som ståisamband med beslutet om dödsstraffets afskaffande, i all mänhet bifallit utskottets förslag. Endast har ståndet nedsatt maximum af bötessumman i åtskilliga fall, samt i likhet med borgareståndet, återremitterat stadgandena rörande förlust af medborgerligt förtroende. Såsom dagens märkligaste företeelse på riddarhuset anteckna vi den efter en intres sant diskussion beslutade återremissen af den , som stadgar ansvar för sabbatsbrott, i syfte att 1å denna paragraf så ändrad, att den blefve mer öfverensstämmande med rå dande sed och eådan, att den icke, såsom enligt utskottets förslag, skulle kunna tillämpas på fall dem lagstiftaren visserligen icke afsett, eller ock, såsom hittills gällande stad ganden, råka nästan i förgätenhet och qvarstå endast såsom en bland dessa lagbestämmelser, som vänja folket att icke fråga fter lagen. Grefve C. G. Mörner och hr W. F. Dalman ha i denna fråga med talang fört den mera frisinpade Äsigtens talan,