Aftonbladet – 13 juli 1863, sida 2

— Vi meddelade för några dagar sedan ur Göteborgs-Posten en berättelse om en xappsegling som skulle egt rum emellan ängfortygen Marstrand och Carl XV på en iärd emellan Göieborg och Marstrand, af hvilken berättelse det ville synas som be!älhafvaren å det sistnämnda fartyget, under bemödandet att gå om det förra, vå ett oför-vurligt sätt riskerat passagerarnes säkerhet. Med anledning härat har kapten Collinius, befälhafvaren å Carl XV, till Handelstidningen insändt en at flera aktade och sakkuns viga män bestyrkt och underteckasd för. klyring, hvarntur vi återgifva följuade: Angfartyget Marstrand afgick några minuter före Carl XV frän bryggan och fick derigenom ew litet försprång, men så fort båda fartygen kommo uti full gång kunde en hvar vand abservatör märka, att Carl XV tog på Marstrand, ehuru obetydligt, då fartygen kommit förbi Elfsborg. I närheten af de så kallade Skalkorgarne hade Carl XV upphunnit Marstrand ch var nära att gå förbi densamma, men då girade Marstrand af in mot skären, hvarigenom Jag blef bragt derhän att antingen nödgas segla på honom eller ock sätta mitt Vrtyg i land på skä en; jag stoppade då i stället maskinen, emedan Marstrand ännu var något förom Carl XV, och ull töljd deraf ansåg jag det vara min pligt att göra sa. Hunna förbi dessa skär började Carl XV åter att hala fram på Marstrand, då denne sednare, för at: åter hindra mig, styrde så nära in mot Hästeviksudde, att jag ej skulle kunna våga gå emellan honom och land, utan åter tvingas att stoppa. Då emellertid farvattnet der är rent och djupt inpå sjelfva berget, så fortsatte jag lugnt min gång och avancerade framåt omkring tretjerdedels skeppslängden förom Marstrand — detta afstånd bibehöllo bäda fartygen tills vi hunnit början af det trånga Warholmssundet. Då mitt fartyg uti krökarne, såsom längre, gjorde en större sväng, försökte kapten Jeansen att här åter genskjuta Carl XV, hvilket likväl j lyckades. Då jag såg att han ej gjorde min att stoppa, kommenderade jag det oaktadt stopp, för att ej uti det trångaste farvatnet komma sida om sida med honom. Men isamma ögonblick stoppas maskinen äfven å Marstrand, ä jag, som var före, ansåg mig hafva största skäl ull att fortsätta — så, och utan ett ögonblicks tvekan — satte i gång och kom så först in uti det trånga passet, der det sedermera ej var rum för mer än eu fartyg att passera på samma ång. : Alt någon fara för sammanstötning och lifspilreträtt, ArRRRENANNNNRA