Aftonbladet – 13 juli 1863, sida 2

34.929: 49 rmt. — I Lötöfjärden, mellan Påskallavik och Emmekalf, har i dessa dagar en större mängd diverse sorter död fisk uppkastats på stränderna, utan känd orsak. — Om Midsommarafton i Rom skrifves till en norsk tidning: Sommartiden finns det ej många skand:naver i Rom. Det är blott nägra konstoärer, som mötas här för sina studiers och oafslutade arbetens skull, och de taga ersätining för dagens hetta genom att riktigt njuta Italiens svala aftnar. I allmänhet nöjer man sig med trädgärden vid Palazzo Ruspoli, der man tager sin glace, men stundom följes man i massa åt till Villa Borghese, der man i kompani gör gräset till bord och i de vida stenekarnes och mvinier nas skugga dukar upp vin och sydfrukter, som man ej skulle kunna få för guld derhemma, emedan mellersta lialiens viner, orvieton och montefiasconen, äro för stolta att låta transportera sig. Men midsommarafton hade man beslutat att njuta sommar natten riktigt på nordiskt vis, och den improviserade festen lemnade älven ett så rik: imtryck att uttrycket i berättelserna der hemma: man åtskildes i en glad stämning och i medvetande af en väl lyckad test? står långt efter hvad vi bär kände, hvariör jag också skall försösa att lemna en svag föreställning om dess berrlighet. Vi hade beslutit att i trots af gensdarmer och sbirrer tända en nordisk nudsommarselo midt ute på den högsta punkten å Campag nan, vordvest från Rom. Ett stycke ifråv den gamla Via Flaminia, på vägen till Vej hgga några intressanta klippor, som torna sig högt öfver de gamla grafruinerna; från deras spets ser man öfver hela Campagnan och Rom. Vi kommo dit ut i solbedgången; Sabiouska bergen och Albaniska bergen lödde i den herrligaste aftonbelysning. Sol röken flöt i lätta lager bortötver Tibern, och öfver Rom höjde 8g S:t Peters kupol i den nedgående solens strålar, hvilka snart för svunno bortom Monte Mario, medan blott det aflägsna hvita klostret på Monte Cavo skimrade som en stjerna. De af nordiska damer åt de nordiska konstnärerna i Rom förärade tre fanoroa planterades på spetsen af berget, der det flammande bålet tändes, medan möngfaldiga facklor lyste i gräset randt omkring platsen och narrade de stac kars lysmaskarne i elden, men äfven höllo de giftiga insekterna på afstånd. Inneiljus kretsen vidtogos nu förberedelserna till den tarfliga attonmältiden, som bestod at kallmat. trukter och vin samt ägg, som stektes i den glödande askan. Efterhand som det mörsnade öfver den milsvida slätten under oss, tilltog den nattliga taflan i skönhet, ty månen stod med spetsiga horn på himien och kastade sitt mystiska ljus öfver grafvarne un der oss, ötver steden, den öde slätten och de fjerran bergen. Långt borta kunde men höra Campagvans herdar, h-ilka under säng vaktade sin boskap, och som en hets ning hån dem kom en af de herdar, hvilka till bäst hafva tillsynen ölver de andra, ridande med sin lönga staf och sin pistol i sadelhölstrena uppför bergets sida och stannade hos oss. Han bade sett elden på ber get och ville se om det var ladroni (grefvar) : — est glas vin gjorde honom till vår vän Hur vacker han var och hur präktigt har satt på sin bäst der i skymnivgen, belyst ul elden och månen. När han med ett f sima nolte! sprängde utefter bergsplatåen ge nom det höga gräsot, var han et ypperli mativ till en tafla; för öfrigt var hela situn tionen så pittoresk man någonsin kan tänka Dj Ave Maria var längesedaa förbi när mål tiden slutades med en munter visa, skrifven för tillfället, och sedan aflöste den ena sån gen den andra. En flink husmoder förestod nu kaffelagningen, och medan det stora bå let hindrude Campagnoans giltiga dunster från att skada oss, sträckte vi 0ss vid cigarren och kaffet i det torra gräset, tills klockan var 10 på altonen. Då släckte vi midsom marelden, tände facklorna; och med facklor och fanor, burna af en svensk, en dunsk och en noriman, gick det under sång ber get utför, inåt Ponte Molla, öfver Tibern tilt staden. Gensdarmerna ville hafva reda på hvad det var för fest som vore i natt — vi svarade att det var vär San Giovanni vår helige Johannisfest — gensdarmerna påstodo att det var Sean Giovanni i morgon, men icke i afton — men aktningen för damerna och för värt antal samt för korset på fanorna höll dem i styr. Porta del Popolo som stänges kl. 10, öppnude sin lilla dörr för vår af franska kommendanten utfärdade inpasseringssedel, facklorna släcktes på Pi azza del Popolo, fanvorna lemnades kl. 12; föreningens lokal, och den vackra sommerfesten med sitt drömlika behag var slutad. ee — En materialbod vid Stora bommen i Göteborg, hvilken disponeras af hamnoch elfstyrelsen, har natten till den 10 plötsk