Aftonbladet – 13 juli 1863, sida 2

oo Or es muntert skratt och lätta samtal samt af häfga passioner och gripande sorger. ÅTTONDE KAPITLET, Markisinnan, som, oaktadt sitt bexymmer öfver regnet och öfver den nya olycka som träffat hennes Merkurius, dock ej blundat för Constancias frånstötande sätt att emottaga markis Valde Mar, gjorde följande dag sin dotter mycket häftiga förebräelser derför. sJag vill ej bedraga er, min mor?, sva rade denna, Kvarken ni elter någon annan skall någonsin kunns tvinga mig att gifta mig mot min vilja. Deremot ämnar jag ej heller gifta mig utan ert samtycke, och nävat vidare har ni ej rätt att fordra af pig. Från detta beslut kunde ingentiog förmå henne att afvika. Böner, smekningar, förmaningar och ho:elser, allt var tförgäfves. Pa eftermiddagen önskade Alegria gå ut att spatsera, och till hennes stora förvånin 2 lofvade modren genast att medfölja. På utsett sid visade sig Alegriaien prydlig och lysande drägt samt Clemencia i en onkel hvit slöja med några törnrosor i håret; märkisionan utträdde snart ur sitt Tom, insvept i sju mantilla, och eedan Consianr cia låtit säga att hop hade hufvudvärk och Snskade stanna bemma, begaf man sig till promenadplatsen, Markisinnan var vid dåligt lynne, hon hade rott sig kunna på detta sätt åstadkomma ett nytt möte mellan Val de Mar och Cepstancia, och vor nu så mycket mera uppretad öfver den sednares envishet, som derienom hela ändamå!et med den för henne så tröttande promenaden förfelades. Då man anlände tll Salon de Cristina ) sråffade Aiegria en väninna, hvars arm hon og, medan hennes mor stödde sig vid Clemencias. SS Du bör veta, Clemencia, sade marki; innan, Satt den största dårskap en flicka kap 5 En promenattplats i Sevilla.