Aftonbladet – 13 juli 1863, sida 2

Är det så, Clemencia?? sade Valde Mar. Nea svarade denna, Shan är alldeles icke löjlig, och hka litet är det sannt att jag ej kan lefva utan honom. Men hvad som deremot är säkert är. att om ni Kände honom så skulle ni genust blifva hans vän ty han är afnål: en och värderad af alla sine Bekanta, och ej minst at Alegria, oaktad hon roar sig på hans bekostuad. men det är emedan hon ej kan låta bli att skämte ölver atltng; och som alla skratta åt hen. nes qvickhet, så tror jag ej att det är nå got ondt deri. CÄn ni. Clemencia, ni skämtar då aldrig så der bittert.4 Nej. ty det roar mig ej, och jag är dess. utom ej så qvick som Alegria, och skäm tet måste vera qvickt om det skall behaga t Allt hvari en djupare tanke innebares, och mycket, hvari mgen sädan fiones nlls. lämpar sig för ett lätt och behagligt skämt: dess udd behöfver blott skärpas för att sticka. och göras spetsig för att intränga djupt. Försök blott, och ni skall få se att ni iye kas ändå bättra fn er kusin uS: for, detta råd ämnar jag ej följa, och det förvånar mig att ni ger m g ett sådant. Och hvaglör: det 24 ?Emedan ni sjelf alldeles icke följer det. Markisen började skratta tJag ser Cilemeneia4, sade han, att ni rätt väl förstör aft försvara er utan satipens vapen. Ni tycker ej om det hvassa skäm tet, emedan ni är jod och fivkänslig ; jag begagnar mig ej deraf emedan den goda tonen förbjuder det. kEdra bevekelsegrun der äro Bättre än mina, men resultatet är detsamma.? På något afstind promenerade några offi cerare och undra unga män. Bland de förra u:märkw sig en ung kapten genom sin högljudda samtalston och sitt stolta skick g Hans namn var Fernando Guevara, och han var ättling at en förnäm och rik slägt,