Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 3

stod Clemencia obemärk af alla och ordnade de målade korten som hörde till lotteriet, i hvilket spel hon alltid gerna deltog och som mycket roade hevne. Avad har väl hänvdt vår beskedlige don Galo, som ej integer sin hedersplats vid det gröna bordet, sade Alegria, som omgals af åtskilliga unga män, täflande i artighet och up, märksamhet mot henne. lHvarföre kommer hav inte, Clemencia 4 : Det vet jag ej, svarade denna. ?ilvem skall cå veta det, återtog Alegria. Jag förmod.r sällskvpet ej är okunnigt om att Clemencia är don Galos enda förtrogna, och utt han inte en gång byter om peruk, uian att fråga benne till råds Alla skrattede och ingen hörde på Clemencias förskräckta utrop: det måtte väl ingen tro.4 Alegria vände sig vu till Bruno, som syntes fordjuped i lärningen af en tidning. CMin kusin, eade hon, du läser sökert någon deplorable? och lamentablet berättelse, att döma af ditt bedröfliga uiseende. Ja, svarede Bruno, uten att se upp, jag läser beskrifringen om ett skeppsbrott. örtvifind öfver iörlusten de Alepria skrattande. cJ ; berättelser om skeppsbrott halva alltid gjort stort intryck på mig. Huru sä?, fortstie Alegria. tPmedan jog anser att jag en gång skall omkomma vid ett sädant. Oh, då bör ni oldrig gå ombord på något fariyg, utbrast Clemencia. ?Vidskeplighet passar ej tillsammans med maustacker.4 Nej, min kusin, du borde blyges öfver dylik barnsligbet, du, hvis idyll endast ken uppvisa lemm af brons, med kuior och krut i maonnen. . Napoleon ejelf trodde på aningar och spådomar, sade Bruno. De der kälterska fördomarne voro också orsaken till den der Napoleon Malspartes