Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 3

I mig tro på en lycka som så snart skulle försvinna. Min mor hoppades att kunna öfrertala mig. Can jag ej också få hoppas derpå, Cons stancia? Nej, jag bedrager ingen.4 tCoustancia4, sade markisen allvärsamt, jag drayer mig tillbaka, emedan ni önskar det och emedan jag högektar er för mycket för att vilja besvära er med någon enträgenhet. Jag afstär, Constancia, från upptyllandet ef mina käraste önskningar. ehuru et gör det med smärta, ty ert uppriktiga ch rediiga svar bar endast lärt mig att ännu mera värdera er och ännu mera sakna den lycka jag hoppades på.4 Rödilöken, numro elfva4, ljöd don Galocs högtidliga stämma ESefiorX, utbrast Paco Guzman, här finnes ju ej tecken till lök. Kunna då ej edra kabbalistiska tecken göras någorlunda be gripliga för den öfriga civiliserade verlden. Don Geölo, som ej lät etöra sig af dylika nfbrott, uppräknade hastigt några numror med I:ka vesynnerliga namn, såsom : kolkorgen. blodiglarne, munkarne och dylikt, under ätskilliga missnöjda utrop af de spelande, som ej lyckades erhålla någon vinst. Rosenkransen, fortsatte dun Galo, numro fyrtiofyra. sLoueri ! utropade Clemencia glädtigt och såg nu för första gången upp från sina kort. ?Hvem är denna unga tlicka?4 frågade markis Val de Mar, föruvdrad öfver att ej törut hafva bemärkt detta beundransvärdt sköna ansigte. Det är en slägting till markisionen, en faderoch moderlos flicra, som hon upptegit. Det är en gudomlig skörhett, utbrast markisen. Ja, hon är rätt vacker? svarade bans crenne, men olyckligtvis är hon af dem om hvilka ordspråket säger, ett der man gälter dem, der sitta de; det 6 en oskyldig dviva, ett slags wanna.8 Forteå