Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 3

fall?, hördes dofia Eufrasias kraftfulla stämma invända. l Båg ni honom någon gång, öfverstinnat, frågade Alegria. tAldrig; hon aktade sig nog alt komma i skotihäll för mig. Vaya! tSefioru4, börjide Paco Guzmsn, men afbröts lyckligtvis genom don Gulos inträde. Dios mo; hvilken syndafiod4, utropade denne. SRänostenarne öfversvämma. För att komma öfver gatan har jag blifvit våt ända upp till halsen.4 Det är bäst att sätta ett märke der, ) inföll Alegria. Var öivertygad Alegria, att jag, lik en annan Leander, skulle simmat till och med öfver röda hafvet, för att få se edra sköna ögon, svurade don Galo. Har ni glömt Faraos öde, sade Paco Guzmaen skrattande. Nej, men han hade ej heller ett så ekönt mål i sigte4, svarade don Galo med ett tor: bindligt leende, och kastade uttrycksfulla blickar på alla tre flickorna. I stället för att säga oss dylika grekiska eller latinska ertigheter, don Gualo, sadc Alegria, hoppas jeg ni integer er vanliga plats, ty Clemencia är högst otålig att få börja spelet, och har flera gånger med mycken oro frågat om det möjligtvis häadt er någon olycka. aDon Galo, tro henne icke, utropade Clemencia. då hen helt majestätiskt intog sin plats vid hennes sida. Der ha vi nu deras katolska majestäter på sin tron, sade Alegria; vi få väl ej låta dem vänta för länge å sitt bof.4 Coustancia satte sig, med en af sina väinnor midt mot Bruno, som alltjerat höll udningen i handen. Du är bra htet sällskapslik, min kusint, sade Alegria; det tycks som hvarje lef s) Vid öfversvämringar i Sevilla sätter man ett märke på murel vid floden, för att utvisa bara högt vartnet stigit. Detta märke kallos ÅL