Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 2

hästen nedfallne picadoren; när, säga vi. han såg sig om i det ödsliga, låga, obeqväma rummet, suckade han ofta: 4O, hvilken eländig båla, hvilket pino rum, hvilket bedröfligt uvgkarlslif, bvilken sorglig motsats till den ljufva äktenskvpliga lyckan!4 Behofvet af och böjelsen för husliga va-! nor och familjelifvets behag, som han således ej för egen räkning kunde tillfredsstätla. gjorde emellertid att don Galo lifligt intresserade sig för dem af sina vänner som kommo i åtnjutande af en sådan !ycka. Sölunda blandade hun sig i allt som företogs hos dem, och allestädes ursäktade man denna inblandning, för hans goda afsigters skuli och de tjenster han oita verkligen gjorde. Han hade reda på hvarje liten odygdig pojke, och tålde barnens lustiga upptåg med samma stånduktighet, som Job uthärdade sina vänners straffinde tel; han kände til hvarenda af husets tjenare och ursäktade alltid deras fel bos den föriörnade matmo dren eller husbonden. Som van hade godt minne, och, hvad gom ver ändå bättre, slösade all sin uppmärksamhet på småsaker var han hos de flesia af siva vänner hka nyttig som en slmanacka eller annotationsbok, när det gällde ati få reda på dag ock Jato dä någonting skett, eller skulle ske: följaktligen öfverhopades hån också med de mest olikartade frågor, hvilka alltid besvarades till den frågandes nytta och nöje, Man kunde våra v:ss på att don Galo lika förbindligt åt hvar och en meddelade alle le upplysnivgar som till exempel fordrades följande frågor: aDon Galo, var det icke för fem måna ler gedan som min lilla gosse fick sin för ta tand? — Don Galo, huru dags går avp påten? — När var det erkebiskopen dog? — Pando, bvem predikar uti domkyrken i norgon? — Dona Galo, hvad är det för dato dag? — Gen Galo. hvem är den unga miens kortisör? — Pando, hvad spelar man