Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 2

blef ett oupplöst problem. Då fransmännen år tjugutre voro i Spanien, sade de om ho. nom. Monstur Gaalo Pandou est un fori aimable ci devant jeune homme: 1844, då vår berättelse börjar. sade markisinnan de Cortegana sina döttrar: aler äro alideles icke nödvändiga för ungdomen, ett oskyldigt lotteri är deremot ett sällskapsnöje som passar för alla åldrar, det bev:sas bäst deraf att Paudo är mycket road deraf, och vida föredreger det framför dansen, ehuru han alldeles icke är någon gammal man.4 I sjelfva verket hade don Galo ej förändrat sig mycket på dessa tjugo år. Sommar och vinter, höst och vår, gingo öfver hans hufvud i samma ordning som hans peruker, utan att inverka det ripgaste på honom. Lyckligtvis störtade honom hvarken revolutionereller regeringsförändringar, hvarken liberala eller konservativa pariier, från det embete han innehade (lika litet som åren eller perukerna förändrade hans yttre menniska), utan att derför bereda honom nägon bättre plats. Sjutusen realer utgjorde hans bestämda lön — den kunde aldrig blifva större, aldrig heller mindre. Dessa grymma tyranner, den ringa lönen och de fyra perukerna hvilkas hemlighet aldrig skulle förrådas, dömde således. don Galo till ett .stöndigt celibat, oaktadt den motvilja han egentligen kände derför. Då han stundom med sorgsna blickar såg sig omkring i den tråvga och dåliga kaminare som han bebodde i ett hus der han var inackordered och för sjutton realer om dagen åtnjöt en obetydlig del af lifvets b qvämligheter; då han såg de nakna fönstren som ej pryddes af någon gerdin, och sängen som eakvade allt slogs omhönge, till och med det lättaste musguitnät; när han såg på det kotalaniska täcket som, tryckt i de fom färger, framstälde en teckning af vårt förnäv sta nationalnöje, tjurfäktningen, och der en gigantisk bur stötte hörnen i en etackars häst, hvilken grupp ver så ordnad, att då don Galo ög på sin säng; såg han ut som den från