Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 2

detta tidehvarf måste nyttja peruk och löslockar. Detta är, tyvärr, en obestridlig sanning och don Galo Pando var olyckligtvis intet undantag derifrån. En engelsman, för hvilken han beklagade sig ölver den fortgående förminskningen af hans mörka lockar, förklarade att endast ett genomgripande medel kunde verka någon förändrivg och att lejonpomada, märgpomada och dylikt endast vore palliativer, och att man borde använda spanska flugor, upplösta i någon stark sprit, som ej blott skulle hindra hårets aflallande, utan äfven befordra dess tillväxt. Don Galo företog sig alt följa rådet, men vare sig att medlet ej verkade lika på ett spanskt som på et: engelskt hufvud, eller att don Galo, i sin ifver att erhålla andra förbättrade och öf versedda upplagan af sitt hår så fullständig som möjligt rer än tilibörligt ökade läke medlets styrka, visst är, att då han morgonen derpå såg sig i spegeln, dröjde det väsan en qvaris timme innan han kunde afgöra om eit menniskohufvud eller en pumpa satt på hans hals. Olyckan s:od ej stt hjelpa. don Galo höll sig på sitt rum, sade sig vara illamående och skickade efter — en peiukmakare. Sedan han förklerat att engelsmännen sammansvurit sig emot spanicrernas förträffliga hörväxt, beställde han fyra peruker, som hen sedan beständigt nyttjade, den ena efter den andra i en viss ordnin.. Den första var at mycket kort hår, den endra och tredje af allt längre ända till fjerde, som var försedd med ovanligt långa lockar. Då han bunnit till denna sedvare, beklagade han sig öfver att håret växte så fort och att hen återigen måste läta klippa det, hvarpå ban följsnde dag visade sig i peruken numro ett, med den kortklippta tupn. Vanligtvis sar hen då föreedd med små karatwelier och pastiljer eom hen bjöd åt damerna, under förklaring ait ban kände sig riktigt upp. friskad, sedan hun blifvit af med det långa, tunga håret. Galos egentliga ålder var och för.