Om prestbristen, lekmannaverksamheten, m. rm. Yttrande af en kyrkoherde. 1 det sednast utkomna häftet at Ställ. ningar och Förhållanden? förekommer et! breef till utgitvaren af denna månadsskrifi från kyrkoberden Ekdahli Stockholm, framkalladt af de anmärkningar. som blifvit fjorda mot kyrkoherdens Hberalitet att uppta Adolf Fredriks kyrka för religiösa föredrag af den bekante resanden hr O. Ahpfeldt, en åtgärd, hvilken, såsom bekant, blifvit af Stockholvs konsistorium ogillad, hvaremot dock hr E, enfört besvär. Efter en kort inledning yttrar hr Ekdahl: Det lefvande nitet bryter sig alltid en väg, om det icke finner den banad förut, Jag skulle handlat oklokt och i etrid med kyrkans egna välförstådda intressen, om jag vägrat detta nitet tillträde till den kyrka, öfver hvilken jag har att förfoga; ty jag hade, förutsatt ait ingen annan af kyrkoherdarne i Stockholm öppnat sina kyrkor, tvingat dessa nitiske män, som kände ett inre behof att meddela sig för sina trosvänner i Stockholm. att se sig om efter ardra, utan tvitvel olämpligare och trängre lokaler för sina religiösa utgjutelser. Men detta blefve, hvad man kallar, vinkelpredikningar, de der kunde föranleda till kyrklig schisw, som vore svårare att bota än förekomma. Egrius ejicitur quam non admittitur hostis. Det är prestens skyldighet at vaka öfver lärans renhet. Men detta officium fölle lättare för honom att handhafva, om han finge göra det i en offentlig kyrka, än om han skulle nödgas intränga, i enskilda boningar, der han möjligvis kunde vara väntad, men icke alitid särdeles välkommen. Hvad i öfrigt beträffar prestbristen, så utgör den snarare ett ämne att glädjas än gråta åt. Intet protestantiskt land är be sväradt med underhållet af så många prester som Sverge. Våra grannländer, Danmark och Norge, hafva så godt som inga kommiEEE ATERN SANTI NERE OREAN