Aftonbladet – 10 juli 1863, sida 2

I Fyra duros! Jag skall blifva rik som en indisk köpman ,4 tänkte betjenten, och man skildes med ömsesidig tillfredsställelse. Påföljande dag yttrade Alegria till don ; Silvestre, som hvarje torsdag åt middag hos i hennes mor: I dag, don Silvestre, skall ni få se ett riktigt praktexemplar till betjent, som troligen ingen så väl förstår uppskatta som ers nåd. Jag för min del tycker att det är en skam stt ha en sådan narr i huset, men min mor är förtjust i honom, emedan dofia ; Eufrasia säger (här företog sig Alegria att med mycken framgång härma öfverstinnans I djupa basröst) aut han är en mycket bei skedlig karl. Som om detta vore nog för att kunna passa upp ordentligt, eller som om den hederliga korpralskans rekommendation vore: ett öppet bref på hans talanger. Skall du aldrig lära dig att styra din hvassa tunga?4 frågade modren. SPassar I det sig väl att tala på sådant sätt om dofia ; Eufrasia, ett fruntimmer så upphöjdt, så dygdigt och så klokt? Jag försäkrar er, don Silvestre, att det var den största lycka som kuonat hända mig i mina bedröfvelser, att Eufrasia skaffade mig den här betjenten, som hon säger vara både klok och på passlig, hvarken drinkare eller rökare, och som icke tänker på ait gifta sig. Lättare lofvadt än hållets, anmärkte Alegria, Det vet du icke. Men pun för tiden vilja upgtupparna gala högre än de gamla och kycklingarne vara klokare än hönsen. Då jog vill bafva i mitt bus en beskedlig karl och ej bryr mig om att han i början är litet ovan, eå tycker min dotter att det vore klokare att antaga en af dessa lättfärdiga tiggare gom, i fall de också förstå fg aldrig