Alegria, ty om hon ej alltid har så mycket att säga, har hon dess mer att berätta. En flickas tårar komma utan orsak ; det är en vana hos sådana der Magdalenitas och Noli me tangere, svarade öfverstinoan. Det värsta, sade markisinnan, Sär att Juan gått sin väg i går och ej kommer igen; jag vet ej hvad han gör.4 Men det vet jog, sade doiia Eufrasia, som i sjeltva verket visste allt hvad som tilldrog sig hos grannarne, åtminstone bland: tjenstepersonalen. tDu, hora vet du det? cHan3 fästmö var i går hos genera!skan, der hennes syster tjenar, för att bedja henze tala vid sin matmoder om en tjenst ät Juan. Och han har fått den?4 tHan skall blifva portvakt. Men oroa dig icke derötver, markisinna; jeg skall skaffa dig en annan betjent.t Verkligen14 utbrast markisinnan; det skall jag aldrig glömma. Det är ju nästan omöjligt att få tjenstfolk. Känner, du honom; kan du ansvara för honom? Jag ansvarar för honomX, sade dofta Eufrasia med de djupaste bastoner som stodo henne till buds. tKänner du honom?4 cOm jag det gör? Det är tjugo år sedan han kom från corregidoren och till mig. Jog lemnar honom ogerna, men för atttjena en vän...... Att han var hos doiia Eufrasia ansågo flickorna som ett elakt omen, men markisin-; nan deremot fann deri endast en förtjenst bos den föreslagna personen, hvilket dock ej hindrade henne att göra åtskilliga frågor: om honom. Dricker han?6 Ja, vatten.s tHer han någon föstmö?