att ej framkalla ett formligt förbud deremot. De räknade på att tiden, som jemnar så mycket, äfven skulle småningom borttaga de hinder som stode i deras väg, de räknade på hvarandras trohet för att med lugn fördraga det närvarande och på hoppet, för att med glädje motse framtiden. Hoppets löften äro emellertid ej alltid kungsord, men de äro deremot alltid en god tröst. Bruno da Vargas tillbragte ofta med. andra vänner aftonen hos markisinnan, utan att mellan dem vexlades ett ord efter den vanliga helsningen : Vid edra fötter, min tant. A Dios, Bruno, det gläder mig att se dig. Hvad Alegria beträfftade hade den munra flickan ej ännu skänkt bort sitt hjerta, hvilket hon förvarade, som sultanen sin näsduk, emedan hon ej kunde besluta sig hvem som dermed skulle lyckligsöras. Emellertid emottog hon all den hyllning som erbjöds henne, utan att fråga efter hvilka händer som buro rökverk fram för hennes tron. Ehuru markisinnan ej sagt ett ord till Alegria om det giftermålsförslag som gjorts hennes syster, hade ho. dock gissat sig dertill. Hennes mor förstod i allmänhet ej att förställa sig, och alraminst då hon var vid dåligt lynne. De många och långa samtalen med Constancia, de ständiga loftalen öfver marxis Val de Mar, de oupphörliga sidobugg som måttades åt den äldsta dottern samt de upprepade klagovisorne öfver nutilens envisa, nyckfulla flickor, som funno ett nöje i att vara sina föräldrar olydiga, och hvilkas egensinne och uppstudsighet skulle störta dem i olyckor, allt detta gjorde att Alegria var lika viss på sin sak som om hennes mor sjelf berättat alltsammans. Min syster är bra enfaldig?, tänkte Ale,