TrEDJE KAPITLET. Såsom vi redan berättat, uppräknade vanligen markisinnan sina olyckor efter samma ordning som presterva gå i sina processio ner 7), nemligen så att de yttersta varda de främsta och de främsta de yttersta, och följaktligen hade hon ej hunnit meddela sin vän don Silvestre det bekymmer, som mest tyngde på hennes sinne och som vi emellertid skola berätta läsaren. Hennes syster, som var Constancias gudmor, hade nemligen för en tid sedan tillskrifvit henne i ett ämne af vigt. Hon hade nemligen uppgjort ett giftermål mellan sin guddotter och sonen till en af sina närmaste vänner, en grand af Spanien, och lofvat att testamentera Bin ansenliga förmögenhet åt de båda unga. Denna forbindelse-ansågs så mycket mera fördelaktig som den föreslagne brudgummen, hvilken bar titeln markis af Val de Mar, var en ung man af mycken förtjenst, med godt bjerta och goda seder samt en finhet i sätt, som, helt och bållet skild från den engelska stelheten och den franska lättsinnigheten, var så mycket mera intagande som den var förenad med äkta spansk värdighet. Denna sköna typ af en verklig ädling försvinner — vi erkänna det med smärta — mer och mer och sättes af en elafvisk efterhärmning af utländska seder eller af en öfverdrifven och narraktig ätergång till de gam!a inhemska. Markissinnan hade med mycket missnöje funnit sin dotter Constancia föga böjd för en så lysande och fördelaktig förbindelse. Denna Constancias rareza, denva stolthet och nyckfullhet var förnämsta orsaken till modrens djupa herm ölver smeknamnet 9 Det yngre och I terskapet går vid re Oc re presterskapet gär vi dylika tillfällen allid främst. pet