nm UM Hvilken täflan der hvar dag och timma! Hvad torneringar med öfvad lans! Hornen smattra jemt och stålen glimma: En beständig, präktig vapendans! Höga bilder skymta för värt öga, Och Oiympias täflingsspel vi se. Men Vårt mål, det lagerkrönta, höga, Är triumf åt tanke och ide. Tack för dessa fröjder, som bevingat Våra önskningar, vår lust, vårt hopp! Tack för striderna, som anden bringat Djerfvare mot solens höjder opp! Tack för gästfrihet med äkta stämpel, Nordiskt handslag uti skog och sal! ! Tack för tonerna i Diktens tempel, j Och för hjertat uti hvar pokal! j 4 E ! 4 a Mm Fm a a Om vi längta hän till Danas stränder, Nores fjäll och böljor, himmelsblå, Om vår tanke ofta återvänder Dit — o hvem kan undra deruppä? Se, naturen manar oss! Vi känne Ått vi ega der en trofast vän. Efter trenne år och åter trenne, Om Gud vill, så komma vi igen. A. G. Virgin. Härpå svarade å danskarnes sida konferensrådet Forchhammer, å norrmännens sida proi. fessor Faye. Derpå afsjöngs elt par verser af följande ji: sång: Skandinaviska naturforskaresällskapet och dess verksamhet. Mel.: vDet gamla Göta lejon hvilar. Vi äro Nordens söner alla, En sträng natur vår moder är, Som gifver kyssar, isigt kalla, Men är oss dock oändligt kär. Ty när hon mildt förklarad glöder Somnu i sommarsolens brand, Då finnes i ett land i söder Så skönt och godt som Nordens land. Då prunka stolt de danska bokar Med sommarkrona, ljus och rik, Och björken sina grenar slokar Vid stranden af en Mälarvik, Och fjellets lösta forsar strömma Fram under Norges dunkla fur, Och tusen blommor ljufligt drömma Sitt tysta lif i Guds natur. Se der det rika fält som lockar Vår skara hän på vikingståg! En Floras biyga döttrar plockar, En spejar djupt i hafvets våg; Och bergen öppna sina salar, Och skogens djur vårt byte bli, Hur åskans gudastämma talar, Hur stjernan vandrar, tolka vi. Det är en herrlig konst att tyda Naturens dunkla teckenspråk, Och lära tingens andar lyda Hvar blink ifrån förnuftets båk. Och store män den konsten kunde, Till heder för vår fosterbygd: Välan, de dagar aldrig stunde, Då de se ned till oss med blygd! Så må vi ljusets arf beskydda, I fast och broderligt förbund, Och nya tider som de flydda, Må bygga fritt på gammal grund, Hvad sannt och nytt vi lyckas spana Uti naturens stora bok, Blir segernamn på Nordens fana, Blir svärd att krossa mörkrets ok. Törgäfves knöts ej då tillsamman Det band som enar oss i dag. Hvar gnista kan föröka flamman, Hur liten än hon tycks och svag. Och derför må vi stånda, bröder, I sluten kedja, man vid man, Att blixten, som ett snille föder, Af allas själar kännas kan! Konferensrådet Forchhammer föreslog derpå en skäl för mötets ordförande staterådet Malmsten, hvarpå denne svarade, och pro1 fessor Faye en för skandinaviska naturforskarnes nestor Elias Fries, hvilken, då han uppträdde på talarestolen för att tacka, hel1 sades med jublande iefverop, hviftningar med näsdukarne och andra bifallstecken, som tycktes aldrig vilja upphöra. Efier middagens slut blefvo mötets medlemmar ännu en stund samlade och tilbragte några timmar under lilligt samspråk i salongen, på verandan derutantör och i parken, Förhanrdlingarne för dagen inom sektionerna ha varit följande: : Botaniska sektionen. Prof. Fries helsade sektionens medlemmar och yttrade några minnesord öfver de sedan sista mötet döde skändinaviska botanisterna: Blyt i Norge, Laestadius i Sverge och Vaupell i Danmark. Prof. S A. Oersted talade om den i SydAfrika upptäckta Welwitschia mirabilis. Lektor Lindeberg förelade och demonstrerade l: former af Carex haoematolepis trån Göteborg. I diskussionen deltogo prof. Fries, adj. Fries, lektor Kindberg och prof. Andersson. Baron Hisinger förevisade en Ruppia med knölbildning i inflorescensen, med anledning hvaraf lektor Lindeberg talade om arlerna af detta slägte och namnets historia. Prof. Andersson framlade en series af former mellan Carex rigida och den svenska 8. k. Carex rufina. Inom sektionen för kemi, mineralogi och geognosi har föredrag hållits af geschworner Teldef Dahll hvari talaren gaf en redogörelse för en geologisk öfversigtskarta öfver det 8 dliga Norge samt af professor Blomstrand, innefattande nägra bidrag om Tantalzietallernas historia. I medicinsk kirurgiska sektionen höllos förediog: af professor Key om Blodkärlen i njurarna; al prosektor Winge om Syphilisatio nen, och af professor Boveck om ett sätt att mäta och bestämma blodvågens styrka och hastighet. I zoologiska sektionen höllos föredrog afl: doktor Litken: om en kolossal orthagoriscus 1 C(Mola nasus), uppkastad på en dansk kust; t a RADON MEK ERN STR tal SENS ST ETS BRISTEN RANE AN ÄRE DA TrEDJE KAPITLET. r Såsom vi redan berättat, uppräknade vane