Några månader före den tidpunkt då vår berättelse börjar, hade e:t temligen talrikt sällskap församlat sig hos markisinnan de Cortegana. Naturligtvis saknades ej doiia Eufrasia, som denna gång visade sig i en slags kappa, garnerad med pelsverk, medan hennes mörka ansigte till bälften doldes af en boa och dena höga peruken pryd des af en liten, äfvenledes bebrämad mössa. Mira! utbrast Alegria, Robinson Crusoe har uppstått från de döda.? (Ni misstager er, svarade en annen, Ssefioran är klädd i en björnhud, skickad af kejsaren i Ryssland. Visst icke4, sade en tredje, det är hennes mans gamla uniform, något krutstänkt och mealäten. Hon hör oss, se hvilka blickar hon kastar hitåt. Skulle jag i utbyte deremot göra henne en kärleksförklaring, kanske?4 sade Paco Guzman, en vacker yngling af en rik familj i Estremadura, mycket glad och lättsinnig, och som intog förnämsta platsen bland Alegrias beundrare. Akta er, sade denna, ty om dofia Eufrasia redan vid morgonrodnadens ljus skjutit bort sin tungas skarpa pilar, har hon dock innan aftonen alltid nya tillreds.t Paco Guzman lyssnade dock ej till denna varning, utan vände sig till den gamla damen med dessa ord: Pörst i dag, fru öfverstinna, förstår jag all den beundran som fordom väcktes af den ömma ryskan.? cHvad mig beträffar, svarade dofia Eufrasia, så är det blott en sak som jag ej förstår, neröligen huru ni kan tillhöra familjen Guzman Buenos — de goda Guzmans — ty hos er finnes föga af denna, slägtens utmärkande egenskap.