Aftonbladet – 6 juli 1863, sida 2

kan i tillämpnij SS ngen. ökandernas förmenande att, enär ingen må anses från svenska kyrkan skild förr än han blifvit i annat tillåtet religionssamfund upptagen, men i Sverge icke finnes något tillåtet samfund af baptister, hinder af nu gällande tag skulle möta för sökandenoas skiljande från kyrkan, saknar grund, emedan det icke, enligt författningen, är sökandena betaget att göra framställning om tillåtelse att bilda ett baptistsamfund och alt, om denna framställning bifalles, i detta samfund sedermera i föreskrifven ordning upptagas. Att sökandena genom en ansökning att få bilda ett tillåtet religionssamfund skulle, på sätt de uppgifvit, ikläda sig någon annan eller större förbindelse att lyda Sverges lagar, än som förut ligger dem, i likhet med hvarje svensk undersåte, är svårt att inse; och äfven för den, som anser lagen icke medgifva hela den frihet, hvarpå efter hans uppfattnivg, ri ttmätiga anspråk unde framställas, synes fetta icke utgöra något skäl att förkasta de likväl icke oväsendtliga förmåner, lagen i denna riktning erbjuder. Bland de inskränkningar, om hvilkas borttagande sökandenpa anhållit, förekommer främst förbudet för främmande trossamfund att förrätta focntlifa kyrkobruak och andaktsöfningar utom församlingens kyrka, bönehus eller kyrkogård, hvilket förbud sökandena jemväl anse stridande emot 16 S regeringsformen. Om denna 8, som J innefattar en begränsning af konungens makt, såsom den högsta verkställande myndigheten, äfven kunde anses inskränka de lagstiftande statsmakternas gränser, så lärer det dock alltid tillkomma dessa makter och ingen annan att bedöma, i hvilken mån främmande lärörs offentliga förkunnande må antagas farligt församhällets lugn eller åstadkomma allmän förargelse, I och från denna synpunkt kan sökandenas frameällning alltså icke vinna afseende. I öfrigt gifva sökandena åt ifrågavarande förbud en vidsträcktare tolkning, än som, efter min uppfa tning, följer af författningens ordalydelse, hvilken icke förhindrar främmande trosbekännare i att utan anmälan förrätta sina andaktsöfningar , i enskilda hus eller i fria luften, allenast de icke , gifva dem en offentlig karakter. l Emot 4 8 i oftanämnde författning anmärkes, tatt fängelse der finnes alternativt stadgadt såsom !straff för underlåtenhet af en främmande för!samlings föreståndare att iakttaga de föreskrifter honom enligt författningen åligga ifråga om ; anteckningar och uppgifter m. m. Då likväl de lindrigare graderna af dessa förseelser äro belagda med böter och inom de svårare kan falla ; ett fortsatt trotsigt åsidosättande af gifna föreskrifter, hvilkas uppfyllande kan vara af stor . vigt för det allmänna, synes den öfverklagade straffbestämmelsen, rätt tillämpad, icke vara för ! sträng. Förordningens af sökandena anmärkta bestämmelser, att skolor ej må af främmande tros! bekännare hållas för andra, än egna trosförvandter, och att främmande trosbekännare ej må hålla föredrag vid andaktsöfningar af svenska kyrkans medlemmar, sammanhänger så nära med en af författningens förnämsta grundsatser — förbudet emot proselytmakeri — att någon ändring af des a bestämmelser icke lärer böra ifråakomma annorlunda än i sammanhang med ela grundsatsens öfvergifvande. Då författningen icke läggger något hinder i vägen för vigsels förrättande efter främmande ; religionssamfunds bruk, om den ena af makarna tillhör sådant samfund och den andra svenska kyrkan, så förefinnes ingen obillighet deruti, att vigsel skall jemväl efter svenska kyrkans bruk förrättas. tAtt genom en författning på ett fullt tillfredsställande sätt lösa frågan om barnz3 uppfostran i blandade äktenskap, torde ligga utom möjlighetens gräns; men då det väl i allmänhet får antagas, att hvar och en helst önskar se sina barn uppfostras i sin egen religion, samt sskanj dena sjelfva föreslagit, att fadren bör få bestämma, i hvilken lära barnen skola uppfostras, ! då föräldrarne derom ej äro ense, synes författjningens föreskrift, att barnen skola uppfostras 11 svenska kyrkans lära, om fadren sig dertill beI känner, icke synnerligen skilja sig från tillämpI ningen af sökandenas åsigt. Huru sökandenas önskan, att i lag måtte finnas en föreskrift genom hvilken de, som hysa I samvetsbetänkligheter emot afläggande af ed,j I derifrån befrias, bättre kunde uppfyllas, än ge-j: nom förordningens föreskrift att konungen eger, ( sedan högsta domstolen blifvit hörd, förordna: t i huru i sådant fall förfaras bör, kan jag ej inse. !; Di ändamålet med den i 1 mom. af 14 Si förordningen omtalade varningen af domkapitlet 7 eller dess förordnade ombud icke kan vara, på sätt , sökandena antydt, att genom fruktan för tidsspillan och dryga resekostnader eller officiella var: ningar söka uppehålla dem, som vilja ur sven-:! ska kyrkan utträda, utan med detta stadgande, fasthellre måste afses att bereda en högre kyrkomyndighet tillfälle art öfvervakas det icke ett utträde sker till följd af förhastande eller själasörjarens försumlighet att rätt undervisa i kyrkans lära, så torde någon anledning att ändra denna 8 icke förefinnas, ätminstone ej förr än sig visat, att densamma blifvit på det af sökandena agtagna sätt missbrukad. Beträffande sokandernes anmärkning emot förordningens 15 8 mom. 1, förefinnes måhända uti den omständigheten, att den offentliga undervisningen i främsta rummet omfattar religionsläran, ett tillräckligt skäl för främmande trosbekännares uteslutande från ett vidsträcktare deltagande i denna angelögenhet, än hvartill grundlagen föranleder; och då någon anledning att befara en intolerant tillämpning af 2 mom. i samma S, i fråga om de ur kyrkan utträdandes skiljande från allmän tjenst, icke förefinnes, kan dess upphäfvande för närvarande icke vara af behofvet synnerligen påkalladt: Lika med sökandena finner jag deremot lämpligare att böter enligt ifrågavarande förordning tillfalla kronan, än att de fördelas emellan åklagaren och de fattige. Kongl. Maj:t har ock uti det vid denna riksdag framlagda förslag till strafflag godkänt den åsigten, att deruti förekommande böter skola tillfalla kronan, och om detta ; förslag antages, förmodar jag att äfven förslag t kommer att säckas om tillämpning af enahanda r grundsats i fråsa om böter enligt så väl nu förevarande, som åtskilliga andra förordningar. På grund af det nu anförda, och ehuru jag! icke vill bestrida att lydeisen af åtskilliga stad-jY ganden uti ifrågavarande författning skulle kunna medgitva en tolkning, om den emot författnin-n gens anda och mening sker, hvarigenom främ1); mande trossamfunds religionsfrihet kunde inskränkas längre än omsorgen för statskyrkan på? 8 kallar, likväl och som författningen veterligen ? ännu icke blifvit i sådan syftning tillämpad, iu samt en ändring af vissa delar i författningen i Pp minst synes böra föranledas af framställning från I a IP jä LL AE SS kost me me be KAPNING I I 1 1 f C r I E L u 8 ä T r E 8 jä h q s r FH dem, som helt och hållet undandraga sig förordningens efterlefnad, tillstyrker jag underdånigst, att någon åtgärd i anledning af den nu anmälda petitionen icke må vidtagas.s Uppä statsrådets öfriga ledamöters tillstyrkacde, gillade K. M:t hvad justitiestatsministern sålunda yttrat. gå De K. M:t har, enligt Posttidningen, under den 26 nä:tlidne Juni utnämnt och förord nat: vid Wendes artiller regemente: till löjt-if näånt, underlöjtnanten G. H. N. Thestrup; Iv vid Skånska husarregementet: till under-in löjtnant, utexaminerade kadettkorpora!en vid o krigsakademien C. M. Ryberg; fi vid Skånska dragonregemenotet: till underlöjtnanter, fanjunkarhe C. G. Stjernsvärd och frih. K. C.-Barnekow; semt 1 i E y : 1 l I l t J j t 1 1 j t i l 1