åter var för stolt att så förnedra en kärlek, som var mig sjelf helig. Jag fördrog ej ens tanken på att sålunda blifva din make, isynnerhet som jeg var fullt öfvertygad om att din ömhet var fästad vid Allon. Jag ställde mig som om jag erdast sett dina fel, och för att dölja den verkliga nataren al mina känslor blef jag bitter mot dig. Om du misstänkt mitt bjertas hemlighet, fruktade jag att du begagnat kunskapen derom, för att efter godtycke missbruka din makt öfver mig. -. Ack, Stefen, du ansåg mig således bra elak. Huru var det då möjligt att älska den du hade en så dålig tanke om? Hvad du nu säger, sade jag mig sjelf tusende gänger; men utan att mitt bjerta af annat svar än att det älskade dig. Stefan. ,lade sin arm om Gurlis lif och fortfor, i det han slöt henne närmare intill g: Du ekall aldrig förstå huruw mycket lidandemin kärlek till dig skapat, icke hel ler hvilka !årda prof min ständaktighet var underkastad, då du frågade mig om jag ej ville hafva dig till hustru, och likväl förrådde jag icke huru högt mitt bjerta älskade dig. — En enda gång var jag vära att låta känslan förå mig bort med sig, och det var då du omtalade din förlofning med Allon. Jag hade uuder de vetker som förflöto närmast före den dag, då du tog detta vigtiga steg, börjat betvifla att du älskade honom. Ja, det hade gifvits ögonblick, då jag lät en dåraktig inbillning tillhviska mig att min kärlek var besvarad, ehuru du i likhet med mig ville motarbeta den. Fantasien bade gycklat med mitt bjerta och förledt mig tänka på möjligheten af att genom min kärlek föra dig till förädling. Jag hade drömt om lyckan af att vara älskad,